Igår kväll när jag hade gått och lagt mig så fick jag antydningar om att den här mensen skulle få för sig att gå och bli som i Wales i februari. Ja, då var det ju en upptrappning på flera dagar innan det nådde fullt det läget. Men i sängen igår kväll så var läget det där att så fort jag rörde mig så kom känslan av stor, dåligt levrad klump. Och det blev ganska fort ganska mycket blod. Och ångesten växte där jag låg. Gick på toa ett antal gånger. Gick och kollade vad det egentligen var jag hade skrivit i bloggen efter läkarbesöket tillbaka i Sverige. Gick och kollade medicinskåpet för att veta var de kvarvarande tabletterna fanns. Och låg och vred och vände mig i sängen och kände nya blodkoagler varje gång. Och låg och oroade mig och hade ångest och kunde inte somna. Och vaknade alldeles för tidigt, vilket säkert var tur i sig, och gick och bytte överfull binda och kunde inte somna om.
Jag är trött idag. Dels trött av för lite och för dålig sömn. Dels trött av att mensen i sig totalt suger musten ur mitt huvud den här gången.
Men blodflödet har lugnat sig. Jag kommer inte att förblöda den här gången.
(Däremot är jag förstås arg på mig själv för allt jag inte pallar åstadkomma idag.)
One response to “Inte Wales”