Länge förknippade jag ”home schooling” med USA och med föräldrar som inte ville att deras barn skulle behöva lära sig om evolutionen utan ville att deras barn skulle lära sig att gud skapat hela världen och alla organismer för 6000 år sedan. Och jag höll med de personer som tyckte att home schooling var en dålig idé, inte bara av religiösa skäl, utan också för att barn behöver träffa jämnåriga och få adekvat utbildning av kunniga pedagoger och sånt där.
Jag har ändrat uppfattning. För nu har jag en åttaåring, en ruskigt smart och intresserad åttaåring, som i praktiken sitter av tiden i skolan. För skolan ger inte honom uppgifter som intresserar, motiverar och lockar. Och han har gjort slut på orken att göra saker bara för att det ska vara så. Och han fungerar inte ihop med lärarna.
Min unge skulle vara mycket mer hjälpt av hemundervisning än av att sitta sin tid i skolan och inte göra något alls. I praktiken är det ändå jag som måste undervisa om han ska tillgodogöra sig något i nuläget. (Det orkar jag inte riktigt just nu. Tyvärr. För jag är så nedslagen av läget och mår dåligt.)
Men i Sverige har vi skolplikt. Mitt barn ska, enligt lagen, vara i skolan.