Mänsklighetens fina sidor

Terrordåd i Stockholm.

[Jag vet: vi vet fortfarande inte vem eller varför och då ska vi inte kalla det terrordåd. Men någon kapade en lastbil och körde på en plats där bilar inte ska köra, rakt på människor. På ett eller annat sätt är det ondskefullt menat.]

Jag blir som vid alla sådana tillfällen fast i att sitta och följa nyhetsflöden. Via datorn. Egentligen huvudsakligen via twitter, samt lite via sverigesradio.se. Jag låter bli både radio och tv, för jag vill inte ha ljud på och oroa barnen när informationen fortfarande är oklar och ingen egentligen kan svara säkert på något alls.

Så jag sitter vid datorn. Retweetar info från krisinformation.se och polisen och annan officiell info. Officiella rekommendationer om vad man ska och inte. Info om inställda transporter. Seriös nyhetsrapportering. Sånt. Och svarar med stöttande så gott jag kan till de som oroar sig. Det är det jag kan göra härifrån.

Och efterhand innehåller det jag retweetar också allt mer av mänsklighet och värme: människor som behöver hjälp och människor erbjuder hjälp till andra strandsatta. Mänskligheten visar sig från sin bästa sida.

Samtidigt… är jag oerhört självisk i detta.

För jag sitter här och känner tacksamhet över att bo i min lilla avkrok. Terrorister satsar på ställen där det finns många människor.

Och jag sitter här och oroar mig över att jag ska till mitt älskade Malmö imorgon. För att ha kul. Och i ljuset av dagens händelser gör det mig nervös att åka till Malmö. Det är oerhört själviskt, när människor i Stockholm har dött och skadats idag och människor i Stockholm är de som har skäl att känna oro.

Själviskheten är inte vacker. Men den är också en del av mänskligheten. Och måhända är jag trots allt bara en liten lort.