Monthly Archives: maj 2019

Jag har de senaste dagarna, från ett par olika personer, fått ganska tagna reaktioner på att jag ser ut få avslag på min ansökan om sjukpenning.

Det är alltså vanliga personer, personer som jag utgår från att de är allmänt normalt med i omvärlden och vad som händer. Ur min horisont verkar det helt osannolikt att de inte alls hört talas om att det ganska ofta händer att människor får avslag på sjukpenning.

Ändå verkar dessa personer alltså smått chockade när det går fram att jag ser ut att bli utan pengar. Va? Fastän du har läkarintyg? Inga pengar alls för hela tiden du varit sjukskriven?

Jag tycker det är intressant. Att trots att människor vet, så VET de ändå inte. Som att det rinner av. Som att så länge det inte berör någon de känner så antar de att det finns andra förklaringar.

Jag vet ju inte vad de antar. Att det är fusk? Att det är folk som inte egentligen är sjuka? Som sagt var, jag vet inte.

Men det finns något viktigt i det där. I att få folk att fatta att det är på riktigt. Att det är vi, vanliga seriösa ärliga människor som behöver vara sjukskrivna enligt läkare och annan vårdpersonal, alltså enligt dem som är experter, som drabbas.

Din granne.
Ditt barns lärare.
Din kompis.
Din kusin.
Din syster.
Din svärdotter.
Din kollega.

Människor du litar på.
Människor som är viktiga för dig.
Människor som du vill och förväntar dig att våra gemensamma trygghetssystem ska ta hand om när saker skiter sig.

Tyvärr verkar det som att mantrat om utbrett fusk har gett effekt. De som startade det misstänkliggörandet – vilka det nu var – har lyckats med sin föresats. Det är mycket lättare att urholka system om man kan hävda att de som drabbas är nån annan, nån som inte är tillförlitlig.

Dessutom är det många människor som drar sig för att ens berätta att de är sjukskrivna – och gissningsvis ännu mer om man inte ens får godkänt sjukpenning. Vilket innebär att andra inte får veta hur det funkar.

Vilket innebär att folk fortsätter tro att det bara drabbar Någon Annan TM. Fuskande skuggfigurer man inte behöver bry sig om.

Jag ska väl tillägga att jag har gott om människor omkring mig som mycket väl vet hur det funkar i praktiken, antingen av egen erfarenhet eller av erfarenheten från närstående.

Idag har jag varit på jobbet för första gången på tre månader. 1,5 timme. Jag hann berätta för mina närmsta kollegor att nej, jag får ingen sjukpenning, jag har inte fått ett öre sjukpenning på hela den här tiden.
De såg rätt chockade ut.