Det här är ett meddelande till dig som är 40-talist. Eller för den delen dig som är född i början av 50-talet, och för all del även dig som är född på 30-talet.
Du har sannolikt haft ett ganska gott liv. (Inte alla, jag vet.) Du har levt ett liv där saker blivit bättre och bättre, världen utvecklats, och det materiella välståndet ökat.
Du är van vid att klara dig bra. Du vill inte se dig själv som gammal. Visst, du har fyllt 70 år, men ålder är bara en siffra! Du är inte alls gammal på det sätt som gamla människor var när du var ung. På den tiden var en 70-åring nära döden, men du lever ditt livs dagar och känner dig ibland som en tonåring som äntligen kan leva ut dina drömmar.
Men du: Du är ingen tonåring längre. Du behöver inse det. Och det är okej att leva ett gott liv under vanliga omständigheter, absolut (så länge du inte tär på kommande generationers möjligheter att ha ett drägligt liv – men det där kan vi ta en annan gång).
Men nu har vi Coronaviruset här. När det kommer till Coronaviruset så tillhör du en riskgrupp. Ja, baserat på din ålder tillhör du en riskgrupp. Även om du inte vill erkänna det så är du faktiskt gammal, rent medicinskt.
Resten av samhället ställer om. Människor distansarbetar, skolor ställer om till distansundervisning, sportevenemang och kulturella evenemang ställs in, landsgränser stängs. Allt detta görs för att skydda riskgrupper. För när människor i riskgrupper blir sjuka så blir en del av dem VÄLDIGT sjuka. Så sjuka att de behöver avancerad specialiserad sjukhusvård av ett slag som sjukvården bara klarar av för ett fåtal personer i taget.
Därför försöker vi, gemensamt, som samhälle, platta ut kurvan. Alltså se till att inte alla ska bli sjuka samtidigt. Att vi fördröjer förloppet så att sjukvården hinner med.
Då säger en del av er: Ja men JAG är så frisk och pigg. JAG blir inte sjuk. JAG är inte riskgrupp. Och skulle jag ändå råka bli sjuk och dö så är det väl ändå dags och skitsamma.
Men du. OM du blir sjuk, allvarligt sjuk, så kommer du att hamna på sjukhus. Du kommer inte att ligga och dö hemma, du kommer att hamna på sjukhus. Du kommer att ta upp en av de där ytterst få platserna med avancerad utrustning. Och när du tar upp den platsen så är det någon annan som inte kan få den platsen. Kanske en ung människa som är riskgrupp av andra skäl. Kanske dör du fastän du tar upp den där sjukhusplatsen. Kanske dör någon annan också för att du uppehöll en plats.
Och det är ju så det är: om många blir sjuka samtidigt kan vi inte rädda alla. Därför behöver vi alla hjälpas åt att se till att fördröja förloppet, så att sjukvården hinner med. Gemensamt. Solidariskt. Som ett samhälle.
Och det gäller även dig. För även om du känner dig pigg och frisk så ÄR du riskgrupp, bara genom din ålder. Ålder må vara en siffra när det gäller själen men inte när det gäller kroppen.
