Vi har bara varit och lämnat storebror hos dagmamman. Vi kommer hem, jag och Jonatan. Jag hämtar mat ur frysen i uthuset, och så ställer jag ner babyskyddet med Jonatan och låser upp dörren.
Fel. Jag försöker låsa upp dörren.
Men inget händer.
Det är rätt nyckel. Den går i låset. Det går att vrida en bit åt vardera hållet, men sedan är det stopp.
Jag försöker igen. Och igen. Och igen. Jag provar att trycka på dörren samtidigt, att dra i dörren, att lyfta dörren…
Inget hjälper.
Där står jag med en femmånaders bebis och kan inte komma in i huset. Vi är bara klädda för att snabbt lämna brorsan hos dagmamman. Klockan är kvart över nio ungefär – sambon kommer hem kvart över sex. Han är dessutom på något planeringsmöte hela dagen.
I fickan har jag en mobil med i princip ingen batteriladdning. Jag gör i alla fall ett försök att ringa sambon. Telefonen dör.
Verandan! Den halvrenoverade verandan! Jag har nog faktiskt nyckeln till den dörren i nyckelknippan, fast jag aldrig använder den – har funderat på att plocka ur den. Men på verandan sitter också en provisorisk plywooddörr. Haspad. Jag tror den är haspad inifrån, dock…?
Vi går dit och kollar. Jo, tyvärr.
Med en skrikande bebis i babyskyddet hittar jag en hammare i garaget och gör sedan några tappra försök att bräcka upp plywooddörren. Det blir märken på de grönmålade stolparna – men dörren går förstås inte att få upp.
Jonatan skriker. Och nu skriker jag också. Det börjar bli svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla borta paniken. Så jag är så hemsk att jag skriker när min femmånaders skriker. Inte direkt åt honom, men ändå.
Det finns en mobilladdare i bilen, förstås! Vi går dit och jag sätter telefonen på laddning. Jag sitter på förarplatsen och försöker amma Jonatan, som är rejält missnöjd, samtidigt som jag försöker ringa igen. Inget napp, förstås. Och Jonatan vill inte äta.
Ner med honom i babyskyddet igen, trots att han inte vill.
Vad ska vi göra? Åka till dagmamman och be att få vara där hela dagen och dra på oss alla sjukdomar? Köra 15 mil till mina föräldrar?
Vi har för lite reservsaker i skötväskan, tror jag.
Vi går och gör ett nytt försök på att låsa upp. Det går förstås inte.
Vi går runt till verandan igen. Jonatan smågnäller. Jag bänder med hammaren, igen och igen, och bankar bakifrån på skruven som håller den nedre haspen. Lirkar, bankar, bänder. Väsnas så jag är rädd att det är dåligt för Jonatans öron.
Till slut får jag loss den!
Ytterligare an stund senare får jag loss även den övre haspen.
In i verandan och river loss eltejpen som sitter över nyckelhålet. Försöker låsa upp, men panik vrider jag nog åt fel håll.
Utanför verandan sitter Jonatan i babyskyddet och skriker.
Jag hämtar in honom i verandan, över byggplast och gammalt bråte.
Slutligen lyckas jag låsa upp.
Vi är inne!
Jag klarade det!
Den vanliga dörren går inte att få upp inifrån heller. Och sambons mobil ligger kvar hemma, inser jag när jag försöker ringa den igen.
Frysmaten ligger kvar därute. Det får den göra.