Får fatt i pappas tomma tekopp. Håller den mot munnen. Låtsasdricker, häller, smaskar. Räcker till pappa som får göra det.
Tar leksaksketchup/chiliflaskan. Sätter till munnen. Låtsassuger.
Stoppar plastgrönsaker i grytan. Tar upp dem. Äter dem.
Fast med riktig mat är det kinkigare. Mycket varierande intresse. Vissa gånger går dt bra. Andra gånger (många gånger) är ointresset totalt. Går ner några skedar, sedan är det tvärstopp.
Det går att se vissa mönster. Mat ska antingen vara helt mojsig eller i stora bitar.
Matas han ska det vara riktig puré. Riktigt gojsigt. Eller möjligen gojs med små bitar i, men såsigt, krämigt. Det får inte vara torrt. Inte småbitar som trillar isär. Det kan vara hur finmosat som helst – hänger det inte ihop så kommer det ut igen direkt.
Han börjar också bli kräsen på temperatur: börjar det kallna så duger det inte.
Men även om grundkraven uppfylls så kan det bli vägran.
Plockmat däremot gör ingenting om det är lite större bitar. Där är det mer fråga om att vissa saker är intressanta och andra inte. Och vissa saker funkar ibland men inte alls andra dagar.
Brödbitar med pålägg har han aldrig velat ha. Nu vill han inte heller ha brödbitar utan något på.