Ja… och så far ju tankarna runt… 
Varför? Vad är det jag drabbats av? Det verkar inte stämma med vanlig kräksjuka, väl?
Är det något jag ätit? Den där lunchbiffen, när jag och sambon faktiskt åt lunch tillsammans på stan i fredgas? Men det var väl välstekt? Eller vattnet jag drack? Men sambon drack också vatten – han blev inte sjuk.
Eller den lilla glassresten jag åt när jag kom hem på eftermiddagen, för att jag var trött och eländig? (Nä… tröttheten och eländigheten var nog snarast de första symptomen – eller?)
”Kattsalmonella”, då? Det har det ju stått om i tidningarna: katter som fått salmonella av småfåglar (som inte dött som de normalt skulle, för att vintern varit mild).
Ja… Saskia – vår ”stora” katt – har kräkt en del på sistone. Men hennes mage är lite känslig; jag trodde bara det var en sorts foder som inte funkade igen? Men nu vet jag inte… och ”rester” (smittmöjligheter) efter att hon kräkts finns ju lite varstans… För vad gör man när katten kräkts på remmarna till ryggsäcken? Sköljer av dem så gott man kan i duschen… Och vad gör man när man inser att katten kräkts i mangelkorgen? Tvättar om sakerna… (Ja, SJÄLVKLART lägger hon sig där det är skönt när hon mår dåligt… ) Och så vidare… (Ja, vi ska byta foder igen. Självklart.)
Noja… Tvätta händerna, igen och igen…
Vad borde jag gjort annorlunda? Vad är det jag drabbats av? När har jag missat att tvätta händerna, när har jag träffat någon som smittat mig?
Vad gjorde jag fel?
Ja, bisarra tankar, jag vet… men jag kan ändå inte låta bli att tänka så. Vid något tillfälle så har jag ju blivit smittad, och om jag hade undvikit det tillfället, så hade jag sluppit det här.
Och tänk om jag inte är tillräckligt noga med hygienen nu? Tänk om det fortsätter i evigheters evigheter så smittan till slut finns på ALLT i min närhet?
Och tänk om det är någon riktigt farlig sjukdom?
Eller i själva verket symptom på något helt annat…?
AAAAAAAAH!
(Ja. Jag vet. Det är inga vettiga tankar. Men nu ville jag skriva hur jag KÄNNER.)