När tåget rullar in på stationen, bromsar det ganska kraftigt. Kanske är det också så att personen i sättet bakom lyckas dunka in sin väska i mitt ryggstöd – jag är inte säker. Det känns i alla fall som en rejäl knuff/dunk i rygg och nacke på mig.
Det väcker minnen. Den där gången, för ett drygt år sedan, när jag satt på ett stillastående tåg, framåtlutad, och läste, när de med en rejäl smäll körde på med ett annat tågset som skulle kopplas på. Det var en rejäl smäll, som gav mig panik. Mitt huvud studsade upp mot nackstödet av kraften. Och jag oroade mig; det var då bara tre månader sedan whiplashskadan på ett fartgupp 
Färmodligen var det oron som fick mig att spänna mig efter tågincidenten för ett drygt år sedan. Jag fick tilltagande ont i nacken efter några dagar, och begav mig slutligen till akuten och fick sjukskriva mig och allt möjligt.
Nu, vid dagens incident på tåget, blir jag förstås orolig att oroa mig för mycket igen, så att jag spänner mig och får ont och drar igång en ond cirkel. Jag vet nu, av erfarenhet, att det är viktigt att jag släpper det ganska kvickt och kan skaka av mig det.
Så jag börjar rada upp de argument jag vet brukar lugna mig:
* Jag hade inget säkerhetsbälte på mig (säkerhetsbältet är visst en ganska väsentlig grej när det gäller whiplash)
* Jag satt ordentligt, med huvudet rakt och mot nackstödet
* Vi krockade inte med något
* Jag satt på ett tåg, som är stort och tungt
Sambon var med.
Sambon tycker att det är irrelevant att jag inte hade säkerhetsbälte på mig och att jag satt ordentligt. Det kvittar. Det har inte hänt något farligt. Det räcker. Man kan inte utgå från att allt i världen är farligt.
Fast det är ju så det är! Jag håller på att lära mig igen att inte allting är farligt. Jag håller på att samla på mig de erfarenheterna. Och då behöver jag också kunna slappna av i stunden, skaka av mig oron, så att jag inte trissar upp det och startar kaos i mig själv.
Skit samma att det är irrelevanta argument.
Skit samma att han tycker det är vidskepelse.
Jag blir rädd; jag måste hantera rädslan, och det måste jag göra med argument som biter på min rädsla.
*ledsen*
*gråtit massor*
*bråkat*