Överallt poppar de upp: pryl- och inredningsaffärerna. Butiker med skålar, ljusstakar, burkar och dekorativa små skepp, kuddar och små möbler som mest är för prydnad. Och en oändlig massa andra saker som jag inte alls lägger på minnet. Inte bara inne i stan utan i nästa lika stor utsträckning ute på landet.
Även om vi bortser från miljöaspekten (onödiga saker som man faktiskt inte behöver men som ändå har en miljöpåverkan – allmän konsumtions- och prylhysteri) så förstår jag inte. Det kan verkligen inte finnas en marknad för alla dessa små affärer! Och det verkar det ju inte göra heller. Men det hindrar inte att nya lycksökare försöker.
Det måste vara många som går omkull. Många som satsar sina besparingar på en dröm som inte funkar. Varför tror folk att det går?
Vore det inte vettigare om de i alla fall nöjde sig med att skaffa vackra saker till sitt hem istället för att starta affär?
Men visst, vår generation har ju fått lära sig att vi ska förverkliga oss och följa våra drömmar. Till och med Syo på gymnasiet hade det som huvudbudskap: satsa på det du verkligen vill! Då blir det väl så här…