Själv

Ikväll är jag ensam hemma. Eller ja, hela helgen, faktiskt… Simon och hans pappa är bortresta. Så skönt! Och så konstigt tomt… och ensamt.

Ja, jag har längtat efter det här. Det ska bli skönt att få sova så länge jag vill imorgon, sova tills jag vaknar. Inte bli väckt av Simon mitt i natten, inte bli väckt av en Simon som vill upp och ha frukost klockan sex imorgon bitti, utan sova tills kroppen tycker jag är utvilad. Som om man fortfarande kan det, då! För några månader sedan var jag också ensam en hel helg. Första natten kunde jag inte alls komma till ro och somna. Andra natten sov jag som en stock – och blev för utvilad, så natten till måndagen, när de andra var hemkomna igen, så kunde jag återigen ine somna, för jag var för utvilad…

Det är skönt att kunna göra saker i sitt eget tempo. Tänka en tanke till slut och göra det där man tänkte på, innan man glömt det istället för att vänta till lägligt tillfälle eller tills Simon somnat. Skönt att kanske hinna använda tandtråd (jordiskt, jag vet :) ), eftersom man inte är så trött när man ska lägga sig att man helt enkelt inte orkar. Men samtidigt känns det så… ovant. Man har vant sig vid ett högt tempo, att ständigt hålla koll på Simon och hindra honom från nästa livsfarliga projekt. vant sig vid hög puls… – ja, jag vet, jag behöver tagga ner!

Men jag vet att det kommer att kännas jätteensamt imorgon bitti, till frukost. Jag har alltid hatat ensamma helgmorgnar, ända sedan jag flyttade hemifrån. Det är på något vis höjden av ensamhet för mig.

Så… vill jag ha sällskap eller inte? Mnja, jag vill ha sällskap men rå mig själv. Ha folk omkring mig men ändå min frihet att göra det jag vill. Hopplöst, va?

Jag tänkte i alla försöka klippa lite häckar imorgon. Hoppas att det inte tänker snöa. Jag vill ha plusgrader och sol! (Jag vill ha vår!!!:) ) Och förhoppningsvis lite annat småfixande som är lättare när man är ostörd. Fast det brukar alltid haka upp sig på att man nog skulle behöva vara två om det ena eller det andra ändå. Vi får väl se vad som blir gjort :)