Jag behövde köpa toapapper. Inget annat. (Jaja, jag vet att människan överlever utan toapapper.)
Och det känns liksom inte försvarbart att ta bilen och köra de 2,5 kilometrarna ner till affären och sedan lika långt tillbaka för att köpa toapapper. Toapapper väger ju typ inget. Mina i-landsbehov motiverar knappast de utsläppen, liksom.
Samtidigt är väglaget knappast inbjudande för att cykla. Ja, det är mycket möjligt att det är jag som är sjåpig.
Men, i alla fall. Jag bestämde mig för att gå istället. Så nu har jag knatat en halvmil och handlat lite toapapper och en påse rödbetor. På köpet fick jag lite motion, som jag så väl behövde.
Men med vårt moderna sätt att se saker har jag slösat bort en timma på inget alls ;-)
Sämst med turen var att jag glömt snytepapper. Näst sämst var att jag frös om benen även om jag svettades upptill; jag hade helt enkelt missbedömt hur rått det var ute.