Men det är synd om MIG!

– Om det blir dyrare med kött så har jag inte råd!
– Om maten blir dyrare har vi inte råd!
– Om bensinen blir dyrare har jag inte råd!
– Om köttet blir dyrare så får vi bara utländskt kött istället!
– Om vi ska ha hårdare utsläppskrav i Sverige så flyttar alla företag utomlands!

Åhå, säger ni det? Och ni menar att det här är argument för att vi ska strunta i att försöka hitta lösningar, strunta i att försöka minska negativ påverkan – för att någon missgynnas av lösningen? Är det inte bättre att införa lösningen och så hitta sätt att mildra konsekvenserna för vissa grupper som drabbas orimligt mycket än att bara skita i förändringar för att någon kan bli ledsen?

Det går ju att lösa de flesta sådana saker ganska bra, genom hur man utformar systemen. De skattesystem vi har idag är ju redan ganska intrikata vad gäller sånt där, med undantag för olika grupper beroende på ålder, var man bor, hur hög inkomst man har och så vidare. (Och nej, det är ju inte problem för den enskilde om skatteuträkningsmodellerna är invecklade – det fixar ju någon annan. Förmodligen en dator – eller många. Ja, med hjälp av någon människa som ska programmera det hela från början, då.) Och räcker det inte med skattesystemen så kan man blanda in bidrag och ersättningar också. Det finns gott om möjliga utjämningssystem.

Vad gäller köttskatt så finns det väl inga skäl att tro att en köttskatt skulle gälla bara det svenska köttet?

Och om hårda miljökrav skrämde bort alla företag från Sverige skulle vi ju inte ha några företag kvar längre.

Men ja, alltså huvudpoängen med förslag som går ut på att saker ska bli dyrare ÄR ju just att folk ska köpa mindre av den saken.