Lyxproblem

Våra små uppdrivna plantor behöver planteras om. De gurkor och tomater som ska ut på verandan och stå i kruka där är så stora att det nu var dags för ”slutkruka” – i alla fall de flesta av dem. På en del av de partenokarpa gurkorna finns det till och med redan pyttesmå gurkor på gång. Men det är för kallt därute. Sedan i lördags har det visst som kallast varit +1,6 grader (då har vi alltså haft ordentlig frost ute). Så nu har vi planterat om de som var i mest behov av det i sina stora krukor och ställt på arbetsbänken i studion.

Det är mycket annat som behöver planteras om. Hela min pluggbox (en hel pluggbox är 7×7=49 plantor) och hela nioåringens pluggbox. Plus en massa squash och gurkor och annat som står i roottrainer, och så vidare.

Redan i vanliga fall så här års uppträder stora problem. För få stora krukor. För få fönster att ställa alla krukor med uppdrivna saker som senare ska ut i trädgården. För få fat. För få ”tråg” där man kan rada upp många krukor (alltså fyrkantiga fat för många fyrkantiga krukor).

Reda i vanliga fall brukar jag dessutom i slutändan få skänka bort en massa plantor för att jag faktiskt inte har plats för allt.

Nu har jag dessutom det underbara ”problemet” att nioåringen är lika glad som jag för att driva upp plantor. Vilket innebär att han har lika många tomatplantor som jag. Och gurkor. Och paprikor. Och så vidare.

Och nu blev det som så att vi började med att plantera om hans pluggbox ikväll. Så nu har allt utrymme och alla tråg gått åt till hans plantor.

Vete fan hur jag ska lösa det :-) Funderar, trots att det bär mig lite emot, att använda de gamla plåtarna från mina föräldrars gamla ugn som ingen velat köpa, till att sätta krukorna i. (Det är ju synd att förstöra plåtarna.)

Nå, det är ju trots allt ett lyxproblem. Jag är väldigt glad att dela odlingsintresset med min son.