Idag bakade vi alltså pepparkakor på fuskdeg (köpedeg).
Det första problemet som mötte oss var följande instruktion på paketet:
GÖR SÅ HÄR:
Placera degen i rumstemperatur tills den är mjuk nog att knåda.
Va?
Jag är van vid att pepparkaksdeg funkar som så att man bara ska ta fram precis så mycket som man behöver i taget från kylen, för annars blir den för mjuk och svårhanterlig.
Men det visade sig stämma: köpedegen var fullkomligt stenhård, tills dess att den fått ligga framme en stund. Och även den som hade legat framme en stund som hel klump var stenhård och behövde delas i mindre delar för att kunna börja mjukna.
Dessutom skulle den här pepparkaksdegen gräddas på lägre temperatur (200-225 grader) än jag är van vid.
Skumt, med andra ord ;-)
För övrigt så hade jag väl på nåt vis nånstans inbillat mig att kanske skulle den här degen trots allt vara lättare att hantera. Och tja, man behövde inte direkt bearbeta i extra mjöl i den. Men bortsett från det så var alla inblandade bagare (jag och barnen) efter en stund överens om att vår egen vanliga pepparkaksdeg – enligt recept från Vår kokbok anno 1964 – är betydligt bättre att baka med. Och godare.
Sannolikt kommer det att bli en bakningsomgång med sådan också innan jul.
Eller – har du ett alldeles fantastiskt jättebra recept du vill dela med dig av?