Sedan några år tillbaka firar vi julen hemma. Men i år, till skillnad från de senaste åren, ville mannen i år att vi skulle åka upp till hans släkt till annandan – di gamle blir trots allt äldre och närmre döden för vart år som går.
Så därför sitter vi nu, på juldagskvällen, i bilen för en 45 mils bilresa norrut.
(Ja, bilresa. Efter övervägande kring priser och planeringsmöjligheter och tid vi behöver vara på plats för annandagskalaset och behovet av julklappstransporterande så landade det trots allt i bil.)
Att resa bort på juldagskvällen, med avsikten att vara borta flera dagar, efter att ha haft julafton hos sig, innebär en del pusslande för att undvika matsvinn. Det som igår var efterlängtade beståndsdelar på julbordet är idag att betrakta som rester som sannolikt är dåliga tills vi kommer hem om de lämnas i kylen. Det gäller alltså att tänka till. Skinkan blev infryst, liksom en hel del bröd. Julkorv, köttbullar, revben, blandade kålsorter och gravad lax blev kvällsmat innan avfärd. Sillen klarar sig nog tills vi är tillbaka, liksom spickeskinkan. Och prinskorven var redan slut.
Så nu sitter vi på väg i bilen, med Robyn på bilstereon.
Det är ganska märkligt i övrigt också. Visst, att vi inte har snö är i sig inget konstigt. Men efter kontroll av väderprognos och snödjupskarta har vi inte plockat med några termobyxor åt barnen heller.