Jag är på väg mot klimatriksdagen. Och jag är dunderförkyld. Näsan är täppt och rinner. Körtlarna på halsens sidor är ömma och svullna. Jag svettas som en tok.
Egentligen vill jag bara hem. Men jag har betalat anmälningsavgift. Och det skulle kosta en halv förmögenhet att boka om tågbiljetterna så att jag kunde åka hem tidigare. Så jag får åka dit i alla fall.
Med tanke på mitt tidigare velande om att åka dit skulle säkert den som är lagt åt det hållet kunna hävda att det inte är meningen att jag ska dit.
Jag, med min hypokondriska läggning, skulle snarast hävda att anledningen är att det härommorgonen satte sig en snörvlande person bredvid mig på pågatåget. Jag satt hela den halvtimmen och funderade på om jag borde flytta på mig. Så ovanpå allt annat skulle jag väl kunna tro att det är mitt eget fel.
Fast mannen meddelar hemifrån att minstingen visst också är förkyld…
Nå, oavsett vilket såär jag oerhört tacksam att den här gången var en av de gånger då jag kom ihåg att packa med nässpray och alvedon ifallatt… Till och med en tygnäsduk fick jag med. Den är visserligen redan dyngsur, men utan den och nässprayen hade redan eftermiddagen igår varit mer jobbig än trevlig.