Bretagne.
Etables-sur-mer.
Vi är framme!
Eller ja, det har vi varit sedan igår eftermiddag.
Idag har vi tillbringat den sena eftermiddagen på stranden. Vi har gått långt långt för att ta oss ut till vattnet, eftersom det var
lågvatten. Jag har tagit årets första bad, i atlantvatten – först lite kallt men sedan ruskigt skönt. Jag har gått på stranden och letat snäckor med barnen, tittat på pyttesmå sandfärgade krabbor som springer över den våta sanden, studerat småfisk i vattenpölarna som blir kvar när vattnet runnit undan, stått och sett på ”vattensniglar” som sakta rör sig över stenar i de små pölarna och lämnar spår av sandfri yta efter sig, tittat på havsanemoner under vatten och blåmusslor som är kvar ovan vatten på klipporna fram till nästa högvatten, och lyssnat till det märkliga ljudet som jag antar kommer från musslor och andra djur på klipporna.
Lillskrutt mår bättre. Det var fortfarande besvärligt igårkväll, och han vaknade till vid midnatt och fick paracetamol, och efter en besvärlig stund till så somnade han om och sov sedan till strax innan tio i förmiddags (när vi väckte honom). Välbehövligt för både honom och oss andra. När han vaknade var det besvärligt igen, men efter ny omgång paracetamol plus dagens dos antihistamin så har han sedan kunnat vara nästan som vanligt idag. Vid lunch klarade han delvis att äta själv (utan att någon fick hålla i maten och besticken åt honom och mata), och han har kunnat leka och spela gameboy. Många timmar av dagen har han (och storebror) ägnat åt gammelfasters playmobil. Dessutom leker han en del med hunden Skutty.
Min man var igår iväg till den lokala polisen och gjorde polisanmälan för den stulna plånboken. Idag har vi försökt ta reda på om det går att fixa något tillfälligt körkort från ambassaden/konsulatet. Då fick vi beskedet att polisanmälan gäller som körkort i en månad, det vill säga att det inte skulle behövas något. Men när vi ringde biluthyrningsfirman så svarade de förstås att de inte skulle acceptera något sådant. Och en dubbelkoll med den lokala polisen visade att det förstås inte alls stämt – konsulatet hade helt fel.
Det kommer alltså att bli jag och bara jag som kommer att behöva köra bilen vi ska hyra. I Frankrike. Gaaaaah…
Vi har även i övrigt tagit det väldigt lugnt idag. Gått en promenad i omgivningarna, besökt den lokala turistbyrån, stannat på lekplatsen, och låtit barnen leka hemmavid. Och tänkt och planerat och återhämtat oss, fysiskt och mentalet.