Det heter att man ska klippa buxbomshäckar två gånger på säsong. Det är säkert klokt och riktigt. Fast det måste ha hittats på av någon som har få och små buxbomshäckar – eller någon som har en trädgårdsmästare. Inte någon som har hela trädgården inrutad i kvarter av en meter höga, en dryg meter breda häckar.
På tre ställen har vi dubbelhäckar. På några ställen är buxbommen högre än mig (och går inte att ta ner mer om det ska finnas nåt grönt kvar innanför). På en del ställen är häcken så bred att jag inte kan nå att klippa mitten från någondera sidan (nu snackar vi alltså ändå när jag lyckats klippa mig in i gången mellan dubbelhäckarna).
Vissa år – med bebisar och nackskador – har jag i princip inte ens haft tid att se att häckarna behöver klippas, eller bestämt tittat t ett annat håll eftersom jag bara blivit ledsen av att se dem. Andra år har vi hunnit klippa en del. Ifjol hade jag som ambition att hinna klippa alla häckarna ett varv innan min födelsedag. Det var en hög ambition, och sket sig förstås. Sedan hade jag som ambition att i alla fall hinna igenom alla häckarna den säsongen. Fast man ska inte klippa dem för sent heller… så det sket sig förstås det också. I år har jag ambitionen att, tillsammans med det som hanns ifjol, hinna igenom alla, så att alltså alla buxbomshäckrna är klippta antingen i år eller ifjol. Kanske hinner jag…