Vid den lilla murstumpen mellan uthuset och orangeriet växer två blåregnsplantor. De tar sig uppför väggen med stöd av varsin vajer som sitter fästad upptill och nertill.
Blåregnsplantorna växer och växer. De är inte nöjda med den lilla murstump de fått till sitt förfogande här i livet, utan skickar utlöpare längs med marken och slå rot, och skickar andra långa utlöpare eller lianer som snor in sig i allt de kan hitta: hängrännor, stockrosor, cyklar och annat.
Jag konstaterade att det fanns vajer kvar från att vi satte upp stöd för blåregnen när de skulle ta sig uppför muren. Och jag konstaterade att det ju numera finns ett takutsprång av trä längs med hela orangeriet. Så ikväll har jag satt små öglor/krokar i takutsprånget och satt upp vajer i takfoten längs orangeriets gårdssida och lindat dit några av de längsta ”lianerna” från blåregnen (samt klippt bort en massa andra från dem).
Därefter har vi lyft bort arbetsbänken av gamla golvbrädor från matrummet, denna arbetsbänk som stått där i typ ett år och varit i vägen för de stackars stockrosorna. Pch under bänken frodades blåregnsutlöparna; dem vet jag ännu inte riktigt vad vi ska göra med.
Men jag tror att det har potential att bli vackert, med blåregn hängandes ner under takfoten och så stockrosorna som möter upp nerifrån, alltsammans mot vit putsvägg.