Fredagkväll. Sitter i fåtöljen. TV:n står på:
Världens undergång: Andra världskriget
Fransk dokumentärserie från 2009. Del 5 av 6: Skruvstäd (1942-1943).I slutet av 1942 håller ryssarna fortfarande stånd i Stalingrad. I Nordatlanten lyckas de allierade minska hotet från den tyska u-båtsflottan. Vid el-Alamein stoppar den brittiska armén Rommels framfart mot Suezkanalen. Britter och amerikaner bildar ny front i Nordafrika. Runt om i Europa intensifieras förföljelsen av judar. Hitlers trupper i Stalingrad omringas av Röda armén och har ingenting att sätta emot. I Kursk gör Hitler ett sista anfall som också misslyckas. De allierade landstiger på Sicilien och Italien byter sida. Axelmakternas trupper i Europa befinner sig i ett skruvstäd, men Hitler tänker inte ge sig än. Historien om andra världskriget berättad med hjälp av unikt restaurerat arkivmaterial.
Fast den står på bara som en ljudridå. Och hemskheterna de pratar om lyckas liksom inte tränga igenom. Jag har fullt upp med allt det som händer runtom oss här och nu. Allt jag inte kan ta till mig och förstå.
Gränskontroller i Malmö för alla som anländer från Danmark.
Danska förslag om att flyktingar som kommer till Danmark ska fråntas sina värdesaker.
Och i Paris skjuts det med automatvapen och detonerar bomber.
Vad är det för värld? Vad hände med den trygga balanserade värld jag växte upp i?
Och jag vet, jag sitter här vid min dator, i fåtöljen, i ett varmt och tryggt hus och inga akuta hot. Mot mig finns inget hot i nuläget. Jag är priviligierad av bara h-e.
Men det är ändå min värld. Och jag vill inte att den ska vara så här.