Jag har på sistone insett att jag numera räknas till de äldres skara. Jag fyllde ju 40 i somras.
Jag har nyligen läst kommentarer om att det är fel när de som är 30 eller 40 beskrivs som unga, för det är vi inte. Och de senaste dagarna har jag sett kommentarer om att personer i min ålder (eller kanske till och med yngre) är äldre – och antaganden om att vi därmed per automatik sitter fast i gamla normer och mönster om hur saker ska vara, medan de unga representerar en möjlighet att skapa ett nytt samhälle.
Och alltså, visst är det nog så att en del ”äldre” är fast i gamla mönster. Men i miljösammanhang är vi många som kämpat sedan vi var unga med att ändra mönster, rutiner, normer och så vidare – och vi fortsätter fortfarande. Att döma ut oss som hopplösa bara för att vi är över 35 tycker jag är fördomsfullt.