Status

I övrigt är jag ganska låg. Älsklingen fortsätter att känna sig allmänt småkrasslig. De senaste dagarna har det varit ”lever- och axelont”, av ett slag som egentligen stämmer bäst med mitt i cellgiftscyklerna – men han går inte på cellgifter just nu. Och sedan har det gått över i allmänt ont i magpartiet och allmän småsjuklighetssunkighetskänsla. Typ nåt sånt i alla fall, för att sammanfatta det kort.

Och idag fick han provsvaren från senaste provtagningen (i förrgår). Förhöjda levervärden och förhöjd sänka. Någon sorts infektionsmässigt. Vilket innebär att han inte får behandling (av det där som inte är cellgifter) imorgon. Gissningen är att det på något sätt är stenten som bråkar, men det måste kollas med röntgen.

Och det är fascinerande hur stor effekt det har på mig… I förmiddags var jag allmänt trött och seg efter att ha suttit uppe till ett inatt och sorterat papper. Men efter att sköterskan ringt strax innan lunchtid och meddelat provsvaren så var det som att min inre drivkraft rasade undan, och så tog det två timmar innan jag ens (mentalt) kunde bestämma mig för att jag måste fortsätta ändå, fast ändå liksom helt utan någon egentlig vilja och glädje. Och det var först efter att de ringt och meddelat röntgentid ytterligare två timmar senare som jag liksom började känna mig lite hoppfull igen.