Tja, jag antog ju att det inte skulle bli mer. Inte ett spår på ett dygn.
Men så igår kväll. Plötsligt. Mens på riktigt.
Och det är ju bra. Även om jag idag är trött, seg, med lätt huvudvärk och allmän trögtänkhet.
Om man räknar gårdagen som startdag – och det är nog ärligt talat det enda rimliga – så blir det en cykel på 59 dagar.
Pingback: Evighetsmens | Sanne skriver