Jaha, då ska visst en massa bebisföräldrar få dåligt samvete igen

Vissa dagar är jag extra glad att jag inte är bebisförälder längre. Idag är en sådan. Anledningen är den här ”nyheten” (just här är citatet hämtat från Sydsvenskan):

Spädbarn bör sova i egen säng – och på rygg
Spädbarn sover säkrast i en egen säng under de första månaderna. Och ryggläge i sängen är livsviktigt.

Ja, nyhet och nyhet då. Det enda som är nytt är ju att någon gjort en avhandling – och nu vill jag inte förringa forskningsrön; det är säkert så att det stämmer att risken är allra minst för plötslig spädbarnsdöd om man följer de här råden. Och råden är ju då alltså fortfarande desamma som de var när vår äldste föddes för tolv år sedan: Barnet ska sova på rygg, i egen säng – och så ska föräldrarna låta bli att röka.

Det låter ju så enkelt i teorin: Lägg barnet på rygg i barnets egen säng, så är allting frid och fröjd.

Verkligheten är en annan. Våra barn vägrade sova i egen säng. Och ja, det finns folk som tycker att det är väl bara att sätta hårt mot hårt, och att förr eller senare somnar barnen. Men så ser inte verkligheten ut. Som förälder vill man att barnet ska få sova, så att både barnet och man själv som förälder ska kunna må bra. Spädbarnstiden är jobbig nog ändå.

Kontentan blir att man löser det på det sätt som funkar med ens eget barn ändå. Hittar de sätt som gör att ens eget barn sover – och därmed även föräldrarna. (För vår del handlade det om samsovning.) Och samtidigt har man konstant dåligt samvete för att man gör FEL, att man gör något som är FARLIGT, att man inte följer RÅDEN. Att man kanske kommer att DÖDA sitt barn.

Bebistiden är svår på så många sätt ändå. Det kommer så många råd från så många håll. Det man egentligen mest av allt behöver lära sig under den perioden är att lita på sig själv, att man som förälder kan, att man som förälder känner sitt barn. Istället fylls man med känslan av att man har fel, att man gör fel, att man är en dålig förälder.

Tänk om man kunde nyansera lite mer när man går ut med den här sortens nyheter, istället för att få en generation föräldrar till att känna sig dåliga?  Trots allt poängtera att det är väldigt få barn som dör i plötslig spädbarnsdöd, TROTS att många föräldrar samsover? Poängtera att det faktiskt inte leder till ”certain death”?