Idag har vi varit ett varv om sjukhuset. För hemvårdsteamet ringde i morse och undrade om det är så att hostan kanske blivit värre den senaste tiden och att man kanske borde kolla lungorna med röntgen för att se om det fanns något mer man kunde göra för att underlätta. Så plötslig extraröntgen kl 11.30. Och sedan upp på ASIH-teamets avdelning. Även känd som palliativa avdelningen. Typ dödens väntrum.
Fast det kändes ändå rätt okej. Vi blev invisade i ett rymligt patientrum, där älsklingen fick passa på att få lite stärkande glukosdropp i väntan på läkaren. Och jag satt och jobbade lite under tiden – med det mobila hemkontoret på fickan kan jag jobba på de flesta ställen, bara det finns nät. Och så kom då läkaren och konstaterade att de inte hittat något nytt på röntgenbilderna – inga proppar eller annat. Och så fick älsklingen ta sin droppåse i handen och så körde vi hem.
Det låter förstås ganska märkligt. Men den viktiga biten är att de engagerar sig och letar möjligheter att göra saker drägligare. De är bra.