Gravsten

Gravsten ska man ha en.

”Det är ingen brådska”, sa begravningsbyrån.

Nä. Förmodligen inte. Fast det är det där med att komma till avslut, och att få gjort de där sakerna som ska göras. Och att skapa de där sakerna som behövs för ditt minne, eller hur man ska säga. Berätta om dig för omvärlden och eftervärlden. Tala om att du fanns, på bästa möjliga sätt. Och göra något fint till ditt minne. Som begravningen, som kändes som en överraskningsfest för dig, fast en gravsten är liksom mer på sikt.

Så jag har etablerat kontakt med ett stenhuggeri, och gjort en tafflig skiss och skrivit en halv roman (nåja) om alla detaljer jag funderat kring. För jag vet ganska väl vad jag vill ha. Återstår att se om jag lyckas förmedla det.