Trasslar mig bakåt i mejlskörden från den tid jag varit sjukskriven. Nu har jag kommit tillbaka till det som faktiskt är svar på mejl jag skickat. Saker jag satt och jobbade med i slutet av april, när jag satt och jobbade hemifrån för att ta hand om min sjuke man. Min i efterhand uppenbarligen döende man.
Ifall någon inte fattade det, så är det tungt. Tungt att gräva runt i det som liksom var i mina tankar när jag satt här hemma och han var ett allmänt sunk, den där tiden som jag i efterhand tänker att jag kanske borde gjort något annat – oklart vad, dock. Det är som att jag liksom i huvudet backar till den tid när han fortfarande levde – och så gör han inte det.