Nya sorters oro

Igårkväll och inatt hade vi rejält åskväder. Klass 2-varning utfärdad för kraftig åska, och åskvädret kom rakt i riktning mot oss och över oss.

Det fick mig att inse att det finns en ny sorts oro i mig.

I grunden älskar jag åska. Men den vuxna Sanne är också medveten om att åska är farlig för liv och egendom.

Och nog för att jag inte bara brytt mig om liv utan även egendom tidigare… Men nu var liksom min rädsla inte bara för livhanken ifall huset skulle börja brinna, utan för risken att bli av med alla bilder på dig om huset brann ner. Så jag hade mycket god koll på var den externa hårddisken fanns så att jag skulle kunna hugga med mig den kvickt om huset började brinna, typ.

Och så sov vi alla tre nere i bäddsoffan, utifall att.

Man blir liksom inte tryggare av att ha förlorat en fjärdedel av familjen – den stabilaste i familjen dessutom. Man blir mindre trygg av att inte ha dig, mindre trygg av att vara en färre, men framför allt mindre trygg av förlusten i sig.

Ikväll är vi inte hemma. Ikväll är det risk för ny åska. Och skulle huset brinna ner och jag förlorade alla bilder på dig så skulle jag aldrig förlåta mig.

Jag måste nog göra som någon sa och skaffa ytterligare en extra extern hårddisk och spara över alla bilder på och ha hos någon annan.