Jag vill berätta om myror

Jag vill berätta för dig om småsaker. Som myror.

Inget viktigt alls egentligen.

Berätta att det verkar vara ett myrbo i orangeriet i kanten mellan den tegelbelagda ytan där bykkaret satt och det gjutna golvet runtom – på en liten fläck  i den sprickan är det massor med myror.

Berätta att i övergången mellan det nya gjutna golvet och den gamla bortre delen av golvet, också i orangeriet, verkar det också vara ett myrbo. Är det liksom där de bosatte sig istället för de (flera) myrbon som var i mitten av golvet därute innan, när det var mer grus än betong?

Berätta om myrbon längs ena ytterväggens insida i orangeriet. Och myror under trappen vid den rivna verandan. Och diskutera myrbon i största allmänhet.

Inte för att något av det är viktigt på något vis. Inte ett dugg viktigt. Vore det viktigt skulle jag ju kunna diskutera det med någon annan. Men det är helt oviktigt. Det är liksom bara sådana där små vardagssaker. Sånt där man står och diskuterar och jämför hur det var förra året och hur det blev jämfört med vad man hade trott, och så vidare. Fnissar lite. Pratar i halva meningar. Fascineras gemensamt. För att man fascineras över saker tillsammans och noterar samma sorts saker och… trivs med det. Delar vardagen och livet. Inklusive myror.

Men jag vill inte prata med någon annan myrorna. Myrorna är oviktiga. Det är gemenskapen med dig jag vill ha.