Things can only get better…?
Nu är undergången nära. Mycket värre än så här blir det nog inte?
Vi har bräckt upp det gamla brädgolvet.
Tanken var att eventuellt kanske spara det och lägga dit det igen efter att ha bytt bjälkarna. För bjälkarna måste bytas, det stod klart redan innan. Golvet var svajigt. Några bjälkar var i uppenbart dåligt skick. Dessutom satt bjälkarna, precis som i alla andra rum, alldeles för glest.
Vi trodde att vi hade en torpar/krypgrund. Och jo, det har det säkert varit en gång i tiden. Så var dock inte fallet nu. Det var grus ända upp under brädorna, så att man såg spåren efter brädorna i gruset när man lyfte bort dem. Nersänkt i gruset låg bjälkarna. Eller vad som skulle tjänstgöra som bjälkar… Precis som i kontoret, som vi bröt upp för ett antal år sedan, så bestod flera av bjälkarna här av vad jag uppfattar som… vävstolsdelar. I övrigt av vad de råkat ha över. Ett par riktigt rejäla bjälkar, dock.
Med tanke på dessa omständigheter var golvet i exceptionellt gott skick. Bara några brädor som var ordentligt ätna. Och några som var utbytta mitt i golvet på ett sent stadium. Men vi konstaterade ändå att det kändes mer rätt att byta hela golvet till nya brädor hellre än att spara det gamla och komplettera med mer gammalt (som vi ar liggande).
Under själva diskbänken visade det sig ju aktiskt vara gjutet golv. In under detta gick de två vettiga golvbjälkarna.
Vi började gräva upp gruset, i alla fall. Det ska ju bort – det ska inte se ut så i grunden, liksom. Och vadfanns i gruset? Jo, rör förstås. Vattenrör och värmerör. Med delvis aväten isolering.
Ångest och nervositet. Att skyffla bort lagom mycket grus, utan att förstöra rören eller frilägga rören på ett skadligt sätt undertill eller få bjälkarna att rasa ner på rören eller få betongen vid vasken att rasa ner. Eller skada grunden. Ångest. Någon sorts värstanivå av kaos. Värre ska det väl inte bli? Nu ska det bara byggas uppåt och bättre igen?
Sambon tycker jag får ångest i onödan och över inget.
Jag rotade bland tidningsbitar som mössen byggt bo av. På ett ställe hittade jag texten ”…dagen d…” – så med någon cm missade jag infon om närtidningen var ifrån.
På masoniten ovanpå brädgolvet hade i alla fall någon skrivit 1970.
Just ja, spisen monterades också slutligen bort.