Ibland behöver man ge upp. För att man inte orkar mer, inte räcker till. Ibland är att ge upp enda sättet att överleva och klara sig igenom något.
Jag har garanterat skrivit inlägg om vikten av att få ge upp, om hur skönt det är att tillåta sig att ge upp. Men jag hittar inte inläggen nu.
Och jag undrar vad som skulle hända om jag gav upp nu. Om jag släppte efter för känslan att jag vill inte, jag orkar inte, det går inte, jag pallar inte både ta hand om min egen sorg och barnens sorg och vara mamma åt två lata ointresserade ungar, så nu ger jag upp och skiter i det, för det går faktiskt inte.
Men för att kunna ge upp krävs det ju att det finns någon annan som kan ta över.
2 kommentarer
Alla får lov att ge upp eller kapitulera ibland. Äta glass till lunch, låta barnen spela tv-spel hela dagen för att man inte har ork till något annat. Jag gör det själv ganska ofta, faktiskt, på grund av egen sjukdom. Och konstigt nog är det de där små pauserna som sedan ger lite kraft till ett senare tillfälle.
Författare
Ja. På den nivån är det knappt att jag betraktar det som att ge upp :-) Eller, det jag är ute efter här är liksom verkligen ge upp. Ligga kvar. Strunta i att världen omkring, i stort och smått, rasar. Bara ligga kvar. Skita i det.