Många har kommit med beundrande kommentarer kring att jag åkte med barnen till Liseberg. Det är lite fascinerande, med tanke på hur många människor som föreslagit att vi borde komma och hälsa på hos dem.
Att gå på Liseberg är förhållandevis okomplicerat. För det första kan vi ta oss till Göteborg med tåg – och det tar inte ens särskilt lång tid. För det andra så innebär Lisebergsbesök trots allt något ganska okomplicerat. Ja, visst, det finns minnen och tankar och känslor. Men det finns något väldigt konkret att göra: dels köa, dels åka. Det fyller tiden. Man behöver inte göra så mycket annat.
Åker man däremot och ”bara” hälsar på folk så måste man umgås. Umgås ganska mycket. Det är jobbigt i nuläget. Eller så ska man ägna sig åt att ”bara finnas” och ”ta det lugnt” – och det kan funka i hemmiljön, men inte hos någon annan. Eller så ska man hitta på något, och de flesta saker man kan hitta på – typ museer och annat – är trots allt betydligt mer krävande, känslomässigt, intellektuellt och allt annat, än att gå på Liseberg.
Liseberg är bra. Rättframt och okomplicerat. Köa. Åk. Köa. Åk. Och kläm in lite kaffe och mat mellan varven.
One response to “Liseberg är trots allt ganska enkelt”