Första dagen tillbaka fysiskt på jobbet i Malmö sedan innan älsklingen dog… det gör att saker blir påtagligt nära igen, på något vis.
Som den där dagen typ tio dagar innan döden (fast det visste jag ju inte då) när jag var på väg hem från dagskonferens i Malmö och han kollade av med mig på messenger om det fanns någon matplan, och jag svarade att det inte fanns det, och han meddelade ”Bra, då blir det köttfärsslimpa”. (Det var hans mamma som hälsade på som lagade den.)
Och alla små små saker som far genom huvudet, från det som var vardag då och liksom hoppar tillbaka till att vara vardag nu – men inte längre är det – för att jag går de vägar till och från jobbet som jag brukat göra i så många år, år när han alltid funnits i min tillvaro.
För övrigt är det Malmöfestival nu. Och jag har inte varit där alls i år. Och vill inte dit. För Malmöfestivalen är så väldigt mycket han: glida runt och lyssna på bra musik och äta god mat och vara ett med världen, på nåt vis. Och i år skulle det liksom bara bli frågan om att uthärda, och det har jag inte lust att lägga ork och tid och trassel på.