Ångesttriggande, standardmodell 1B?

Det svajar. Det svajar betänkligt.

För sånt där som med ugnen, det är precis sånt som triggar min ångest.

• Jag VET inte om den blev skadad eller inte. Jag kommer inte att få veta på ett tag.
• Det finns massor med utrymme för att älta om hur det hade kunnat förebyggas, om jag hade kunnat göra något annorlunda så att det inte hade hänt, eller om jag borde ha sagt annorlunda efteråt. Ett ögonblicks verk med allt utrymme i världen för att fundera på om inte om varit.
• Det riskerar att bli massor med klydd och trassel om den blev skadad. Massor med mentalt arbete, massor med krav på mig att stångas med olika instanser, typ.

Som sagt var, det där är typiskt sådant där som min ångest går igång på.

Och ”underlaget” i övrigt är också ganska ”gynnsamt”: En lågfrekvent jobbstress, som inte handlar om tidsbrist men om känslan av att allting står och stampar, att inget blir gjort, att det hela tiden bara återstår frågetecken och oklarheter som hindrar mig från att bli klar med något allt. Och så hopar det sig med fler och fler saker som jag inte känner att jag greppar, inte har kontroll på, inte har kompetens till men ändå är den som måste reda ut…

Gungflystillvaro, och så en sådan där ångestutlösare ovanpå det. Följer receptet ganska väl, faktiskt. Och så höst ovanpå det.

Det svajar. Det svajar betänkligt.