* Illamåendet har hållt sig ganska lugnt på sistone. Nästan borta, men inte riktigt. Ligger mest som en svag grundnivå. Fast igår morse tog det fart igen en stund. Kunde inte stoppa reflexen, och kräktes följdaktligen upp – ingenting. Tom mage, liksom…
* Tröttheten har också haft en hanterligare period. Jag har inte varit totaldäckad utan faktiskt kunnat ha någon behållning av kvällarna. – Det vände tyvärr igen i tisdags kväll, då jag åter började bli tröttare. Igårkväll kunde jag knappt hålla mig vaken efter 18.30 
* Jag rapar igen. Massor och rejält.
* Hungern fortsätter.
* Det börjar visst bli lite synligt… i alla fall om jag inte drar in magen ordentligt och har pösiga kläder 
Det är liksom inte bara otränade magmuskler och för mycket fett – det ser annorlunda ut. Igår sa en kollega (en av de som vet), när jag stod lite lagom hösäckigt i hennes rum: ”Det syns verkligen att du har en bulle i ugnen!” Jag påpekade för henne att dörren inte var helt stängd, varvid hon slog händerna för munnen 
* Och så kan jag ju säga att det luktar bränt i köket, för att sambon brände kåldolmarna en aning, och det kväljer mig nåt så fasligt med den brända lukten 
Men jag får nog ändå, sammantaget, säga att det skiljer sig ganska rejält från förra graviditeten. Jag är inte bedövande trött eller fruktansvärt illamående, det är mest lite obekvämt. Ja, också rapningarna då. De fanns ju inte sist, åtminstone inte förrän långt senare.
Men det är förstås svårt att jämföra. Jag väntade tvillingar då – det lär ju göra en viss skillnad.
Däremot blir mitt hår sorgligt smutsigt. Förra graviditeten var det tack och lov så att mitt hår klarade sig mycket längre än vanligt utan att tvättas – vilket var tur, eftersom jag aldrig orkade tvätta det. Den lyxen har jag inte nu…