Jag skulle så gärna vilja veta om där något (någon) som lever därinne. Se något på ett VUL. Höra hjärtljud. Veta att det inte bara är en ofostrig graviditet, eller ett MA, eller något annat dåligt. Veta att ”väntans tider” faktiskt är väntan på någon.
Det är stor skillnad på att tidigt veta att man väntar två, och båda lever, och att inte veta om någonting lever alls 
En gång i veckan passerar jag förbi UL-mottagningen. Ibland är det nästan så jag vill rusa in och säga ”Kan ni klämma in mig mellan några patienter, bara så att jag kan få se att det finns ett hjärta som slår?”. Men det gör jag förstås inte. Så gör man inte. Man väntar på sin tur, till rutin-UL framåt månadsskiftet januari-februari – om inget dåligt händer innan dess.
Imorgon är det inskrivning. Men det är väl ändå för tidigt att höra hjärtljud. Eller för tidigt för att säkert höra, och då får jag väl inte…