Inskrivning är en ganska konstig grej. Så mycket information, så mycket papper, så mycket prat – och ändå känns det mest tomt. Eller som en tjuvstart. Man vet ju ändå ingenting. Man vet inte om det verkligen finns någon därinne. Det känns lite som att spela teater eller nåt.
Och jag kommer därifrån med känslan av att ha missat att säga något. Fick jag saker att låta bättre än de är? Borde jag varit tydligare med att ångesten faktiskt ibland är påtaglig – alltså, den allmänna ångesten, nackångesten och så vidare. Var jag för överslätande med att jag faktiskt ibland känner av nacken? Eller var jag tillräckligt tydlig?
Borde jag redan nu tagit upp hur jobbigt jag hade det i början, när Simon var liten? Eller lät jag liksom för lättsam när jag pratade om hur tyngande amningen var? Borde jag pratat mer om att jag verkligen upplevde förlossningen som fruktansvärt jobbig?
Och jag nämnde inte att jag tagit några Novalucol nu i början av graviditeten. Visst, de är OK att ta, men det skulle väl ha förts till protokollet?
Och varför sa jag inte ifrån tydligare om de saker där jag hade en annan uppfattning? Varför protesterade jag inte när hon kommenterade att om vi hade haft en dotter så hade vi haft konflikter om vilka kläder han ska ha? (Jag vart mest paff och orkade inte riktigt.) Varför markerade jag inte tydligare när hon sa ”vi brukar rekommendera en nferex om dagen från ungefär v 20”? Jag poängterade visserligen ”vid behov” och nämnde att jag har en kompis som fått blodproppar i moderkakan p.g.a. högt Hb, men jag kunde markerat tydligare.
Och så vidare.
Ja, jag vet. Man måste inte säga allt första gången. Man behöver tid att känna in sig, veta vem det är man har att göra med.
Men jag är ju bra på att grunna på varför jag gjorde och vad jag borde gjort 
Jag har en annan barnmorska den här gången. Inte för att det var något fel på den förra, men hon hade bra och… mer jobbiga sidor. Jag tyckte det kunde vara intressant att variera sig Och ja, jag tror att denna också är bra. Faktiskt. Även om det kanske inte låter så
BF enligt snurran, inte kompenserad för min menscykels längd: 17 juli. (Jag tyckte det var märkligt, det borde vara 16 juli enligt vad jag räknat ut – men på vägen därifrån insåg jag att snurran nog inte tar hänsyn till att 2008 är skottår )
Hb: 127
Blodtryck: 124/69
Protein (urin): spår
Glukos (urin): 0
Vikt: 73,4 kg
Det sista är lite skräckinjagande. Nog för att jag motionerar dåligt *harkel* men så illa borde det inte vara… Fast jag såg det visserligen redan förra helgen, när jag stod på vågen hos svärföräldrarna.
Vid inskrivningen förra graviditeten vägde jag runt 65, och redan det var mycket…
Nåväl, BM kommenterade det ungefär ”Var sitter de kilona?”, det vill säga hon hade väldigt svårt att fatta att jag vägde så mycket. Så det syns väl knappast på mig, om man säger så… Nå, det problemen får jag ta efter graviditeten
Inskriven, alltså. Nu börjar väntan på UL, i månadsskiftet januari-februari ungefär…