Den här tiden på året har ”alltid” varit jobbig. Julen, och mörkret.
Det har varit en bra sak att ha någon att dela den tiden med.
Det är en förbannat dålig sak att inte längre ha någon att dela den med. Ensamheten och hopplösheten och alltings meningslöshet blir så mycket större när han inte finns hä och håller om mig och jagar bort monstren.
One response to “Mörkret”