Jag tror tröttheten börjar släppa *peppar peppar*
I alla fall har den här veckan, trötthetsmässigt, varit dräglig. Eller snarast från i onsdags, ungefär, tror jag. Det var nog ungefär då det började så smått.
Jag orkar saker.
Jag kollapsar inte av trötthet innan Simon somnat.
Jag kan ställa mig och diska på kvällen och känna att det faktiskt är rätt OK.
Jag orkar vilja göra saker.
Jag har till exempel orkat tycka saker är kul/intressanta på jobbet – eller inte bara suttit där med känslan av att jag ska bita ihop och orka den här dagen också.
Jag sätter igång en tvättmaskin eller hänger lite tvätt ”bara så där” – inte med gigantisk viljekraft, utan för att jag kan ju lika gärna… 
Idag har jag börjat röja i allrummet på vinden. Bära ner överblivna brädstumpar, sortera verktyg, o.s.v. Det har jag egentligen velat hur länge som helst, men liksom inte orkat/itts. Nu bara satte jag igång. Visst, den fysiska orken räcker inte lika länge som normalt – det märks att jag är gravid, och jag har väl dessutom ”dragit på mig” dålig kondis – men i övrigt så funkar det.
Hoppas det håller i sig. Jag vågar inte lita på det än 
Men tro mig, jag har njutit av att känna mig levande de här dagarna