Bläddrar förstrött den där skittidningen ”Vi i villa” medan jag äter lunch – ja, den där tidningen som man får även om man inte vill ha den.
De har en intervju med Peter Eriksson, miljöpartist och bostadsminister. Och när Peter Eriksson uppmanas berätta om sin villa så blir svaret:
– Ute på landet säger man inte villa, där säger man hus.
Och jag känner en märklig lättnad och tillfredsställelse över att någon, och specifikt just han, påpekar detta.
För det där stör mig ju varenda gång, och har gjort i alla tider, det där att det jag bor i – det jag bor i nu, men också det jag bodde i under min uppväxt – ska kallas villa. För det är ju ingen som säger att man bor i villa?!? Ja, utom om man bor i en sådan där patriciervilla (men det är ju en specialvariant i allra högsta grad), eller om man bor i något sånt där modernt byggt under det senaste halvseklet i utkanten av en stad.
Men inte annars. Annars bor man i hus.
Och ja, jag vet att alla byggnader som man kan bo i är hus. Men ändå. Antingen så bor man i hus eller i lägenhet. Det är så uppdelningen ser ut.
Villa – BAH!