Det går långsamt framåt med veranda 2. Långsamt. Eller stötvis. Och i ärlighetens namn tack vare mina föräldrar.
I tisdags ställde jag mig slutligen och började måla träkonstruktionen (allt ovan den murade putsade nederdelen) som pappa förberedde i höstas och provisoriemonterade (och som jag oljade för ett tag sedan). Det har inte blivit av att jag börjat måla tidigare under semestern: först var vi på Liseberg, sedan rensade jag oändliga mängder med ogräs i trädgårdslandet, och sedan har jag försökt ordna upp studion. Plus att det ju hela tiden hängt dumma regn strax framför i tiden när det passat för mig att måla.
Så i tisdags gav jag mig på att måla, i sista stund, eftersom mina föräldrar skulle dyka upp på onsdagen. Jag hann måla utsidan och ”sidorna” på två av tre sidor på verandan. Mer blev det inte tid till helt enkelt…
… och så kom onsdagen, med födelsedagsbarn och en hel massa regn och inte möjlighet till varken målande eller annat fixande. På kvällen efter regnet var jag ute och torkade bort regnvattnet med wettextrasa…
På torsdagen (igår) målade jag grönt på nederskivan på tredje (yttre) sidan, samtidigt som pappa fixade dit de plåtar som plåtslagaren fixat. (Det innebar att pappa lyfte hela taket på verandan en liten gnutta med domkraft – tror jag; det var i alla fall planen, men jag var så upptagen med att måla och annat att jag inte märkte när och hur han gjorde det.) Och innan jag kunde måla den yttre kanten så fick jag locka ut det vatten som med hjälp av kapilärkraft fastnat mellan asfaltspapp och trä – det gjorde jag genom att trycka in tyg däremellan och låta resten av tyget hänga ner och suga ut vattnet.
Och så åkte jag och köpte diverse vinkeljärn. För eftersom vervlarna jag funderat på att använda till att sätta fast fönstren med (så som vi gjort i första verandan) som billigast verkar kosta 40 kr styck, och det i så fall skulle behövas 40 stycken, så kändes det rimligare att använda små vinkeljärn av ”snyggslag”, som kostar ca 40 kr för fyra stycken. Så igår köpte jag fem påsar med sådana (fyra i varje påse, och totalt alla påsar som fanns på det stället), plus ”fulvinklar” för att fästa stolparna. Och så började vi fästa saker på riktigt.
Nu vill jag passa på att påminna om förutsättningarna. Det här handlar om renovering eller räddning och återskapande av en befintlig veranda. Taket och ovandelen av konstruktionen är kvar. Grunden var kvar. Vi försöker åstadkomma något ungefär som den gamla men utan att lägga hutlöst med pengar. Det innebär att vi använt begagnade fönsterbågar till renveringen, och i den nya konstruktionen är det fyra fönster istället för fem per verandasida. Och eftersom grundförutsättningarna är som de är, i gammalt hus etc, så passar liksom inte saker med varandra. Det går inte att få saker i räta vinklar och i våg från alla håll. Det blir skarvarnde och trixande och ett stänigt vägande av vilken aspekt som ska få styra och hur man ska jämka ihop så det syns minst. Och hur man ska lösa att måtten inte stämmer.
Igår hann vi få dit ett fönster. Idag har vi fäst övriga stolpar och fönster. Mitt på dagen idag åkte jag runt till alla som rimligen säljer små vinkeljärn i hela kommunen för att få ihop allt som behövdes.
Nu är alla fönstren på plats. Plåt och stolpar och fönster.
På sidan av varje fönsterbåge är det i de flesta fall en knapp cm luft, alltså mellan både och stolpe. På båda sidor. Och fönstren fyller inte ut vare sig uppåt eller neråt. Jag måste sätta lister och lister och lister, typ ;-) Det vill säga det krävs massor med ytterligare fullösningar. En snickare skulle förmodligen både skratta och gråta.
Men vi är en bit på väg. Det kan nog bli en ny veranda. Trots allt.
Egentligen borde jag skriva massor mer. Men det här är ju bara tråkigt att skriva och obegripligt att läsa. Och under tiden jag skrivit har det gått från fredag till lördag. Dags att sova, liksom.