Jo tack, ganska bra.
Visst är det bökigt ibland. Vi har dagar då det är rejält besvärligt. Dagar när lillebror inte sover många minuter i taget och när storebror är konstant frustrerad över att mamma inte kan eller orkar göra något med honom. Dagar när det känns hopplöst att vara mamma, dagar som känns som att de aldrig tar slut.
Men det finns också mysiga stunder *kryss i taket* 
Och jag är tacksam att när jag nu ska hantera två på en gång, så är det inte en bebis till av samma sort
För fortfarande är det så lillebror ibland kan sova ett par timmar i sin egen säng.
Och man kan gå ut och gå med hoom i vagnen när han är vaken, och han ligger och tittar sig omkring. Inte alltid, men ibland.
Han kan ligga på mage på en filt och jobba med att lyfta huvudet och tvärflina samtidigt 
Han är mer harmonisk än vad storebror var i den åldern, det är helt klart. Plötsligt kan jag förstå dem som tycker det är mysigt med bebisar och dem som hinner massor. Även om jag huvudsakligen tycker det är jobbigt och inte hinner särskilt mycket. Men en bra dag kan det se drägligt ut i huset när sambon kommer hem Och då är det ju ändå så att jag får kånka och bära bebis ganska stor del av hans vakna tid. Men det är liksom inte på samma paniknivå. Bara lite krävande, inte hemskt.
Och vi har varit iväg och gjort saker i mycket större utsträckning än vi gjorde när Simon var liten. För det funkar, liksom. Inte funkar fantastiskt, men det går… 
En annan märklig sak är att han gått från att bajsa många gånger varje dag till att bajsa ungefär varannan dag (ibland oftare, ibland mer sällan). Omslaget skedde vid ungefär en månads ålder. Med Simon var alla blöjor bajsblöjor fram till ungefär ett års ålder…
Nå. Jag skulle kunna skriva massor mer. Men det är inte det jag kommer att lägga min lediga tid på i nuläget. (Ledig tid på egen hand är trots allt en bristvara nu )
Sammantaget, i alla fall: vi har det OK. Den här gången är det i alla fall drägligt att ha bebis. (Hittills, i alla fall… *peppar peppar*)