Category Archives: Mat

Bland annat anteckningar om mat jag lagat. Ibland mest för minnet, för att kunna göra igen eller kunna improvisera vidare.

Nån sorts ischoklad

Jag fick för mig att jag skulle göra ischoklad. Det är många år sedan sist, vilket väl bäst bevisas av de ischokladformar som legat i lådan sedan vi flyttade ihop, tror jag.

Men nu hade jag kokosolja (sån där ekologisk i glasburk som heter olja men är stenhård vid rumstemperatur) efter att ha gjort svartbönchokladbollar tidigare i år, och fick för mig att göra något med den.

Jag hittade ett recept på kokosolja, kakao och agavesirap, men gjorde inte exakt så, utan ungefär så här:

  • 1 dl kokosolja
  • 1,5 dl kakao
  • 2 msk agavesirap

Smält kokosoljan (30 s på 500 W i mikron i en glasskål). Rör ner det andra.

Sedan hackade jag kanderad ingefära och rörde i, och hällde i formar och ställde kallt.

Det smakar lovande. Och inte särskilt sött.

Resurshushållningsvardag

Häromdagen tänkte jag att jag skulle skriva ett inlägg med vad vi åt under en veckas tid, men sedan glömde jag att skriva, eller hann inte, och nu minns jag inte vad vi åt alla dagarna :-) Men eftersom mitt fokus i alla fall delvis var resurshushållning, så tänker jag att det får bli ett inlägg med lite blandat sådant från den senaste tiden.

Söndag kväll för en dryg veck sedan (måste ha varit förste advent?) åt vi lammsoppa på kvällen. Lammsoppan var gjord på lammben från det ”hela” (styckade) lamm vi köpte hem för ett tag sedan. Det var inte mycket kött på benen – det var sånt som många nog kunde ha tänkt sig att slänga rakt av – men med lite koktid blev det en ljuvlig buljong, och i välkokt tillstånd går det lättare att karva loss det lilla kött som fanns. Med lite blandade grönsaker från kylen och en slatt grädde blev det en underbart god soppa.

Torsdag förra veckan fick vi köttfärssås, gjord på ekologisk blandfärs med nedsatt pris pga sista förbrukningsdag.

Fredag lyxade vi till det med färsk kycklingfilé, nedsatt pris pga sista förbrukningsdag. (Det fanns fler paket kvar i affären.)

På lördagen lagade jag fläskesteg. Jag minns inte om det var bäst före-datum den dagen eller dagen efter, men nedsatt pris. (Det fanns nog fem paket till affären med samma datum när jag köpte den på eftermiddagen.)

På söndagen gjorde jag soppa på nyskördad broccoli och mangold från trädgården samt den havremjölk som var kvar efter svägerskans besök, med varsitt kokt ägg.

På tisdagen gjorde vi pyttipanna på resterna av fläskestegen till lunch.

På tisdag kväll lagade jag till de tre köttfärspaket jag köpt på måndagen, nedsatt pris, sistadatum på tisdagen. Ett paket ekologisk blandfärs, två paket ekolgisk lammfärs. (Det fanns fler paket i affären.) En omgång lammköttbullar åt vi på kvällen; de båda andra resulterade i infrysta köttbullar till jul och andra tillfällen. Stekflottet efter köttbullsgörandet tillagade jag sedan hemodlat rödspetskål i och frös in till jul.

Så, några nedslag i matlagandet. Som synes är ganska mycket av det kött vi äter sådant som annars skulle riskera att kasseras. Och ja, jag vet att det finns de som tycker att vi ändå gynnar köttindustrin, att vi ”stjäl” den prisnedsatta maten från bättre behövande, och en hel massa annat.

Men jag tycker vi tar ansvar för att mat som framställts inte ska behöva slängas.

(Och ibland undrar jag om poängen är att vi inte ”lider” tillräckligt :P Men bara ibland.)

Så långt räcker en kyckling

För typ en vecka sedan köpte älsklingen en kyckling. En sådan där ”sista dagen nedsatt pris”-kyckling. Kycklingen stoppades direkt i frysen när han kom hem.

I onsdags tinade jag den och stoppade in den i ugnen med potatis runtom (samt andra ugnsformar med pumpa respektive palsternacka och rotselleri). Sedan tömde jag av buljongen från potatisen och gjorde en god sås till. Jag tror att det åts ganska ordentligt av den goda maten. Men det blev en hel massa kyckling över.

Så igår (fredag) gjorde vi fajitas på kycklingresten. Ja, det behövdes ju tillbehör av diverse slag och så, men ändå.

Så långt räcker en kyckling som egentligen skulle slängas.

Njurgryta

I lördags köpte vi tre grisnjurar i affären. Kostade typ 16 kronor.

I söndags lagade älsklingen gryta av dem. Njure, palsternacka, bacon (köpt som sistadatums och slängt i frysen vid nåt tillfälle), vitlök, grädde och säkert nåt mer. Ris till. Vi var tre hemma som åt.

Idag har jag och älsklingen ätit resterna till lunch.

Ja, de här måltiderna hamnar på ”köttkontot”. Jag gissar på att många som äter kött/animalier aldrig äter njurar. Och det är förmodligen ännu mindre sannolikt bland de som ”äter mindre kött för klimatets skull”. Men alltså, ska man äta djur så ska man äta upp så mycket som möjligt av djuret. Och då ingår även inälvsmat.

En klassisk köttmåltid betyder inte alltid jättemycket kött

VI åt köttbullar ikväll. Elvaåringen ville ha det. Och med en trött familj under rådande omständigheter så blev det köpeköttbullar. Ekologiska.

I påsen var det 27 köttbullar, så sju var utom till en som fick sex. Det var alltså inte fråga om några små portioner utan ganska rimligt och lagom.

Det var 400 gram i påsen. Vi kan alltså säga att vi fick 100 gram köttbullar var.

Kötthalten i köttbullarna var 63 procent. Och nej, det anses nog inte fint – ska det vara ”fint” och ”kvalitet” så ska det ju vara hög kötthalt, gubevars. Men alltså, det betyder ju inte att det är skräp i de övriga procenten. Och det är inte konstigare med potatis och lök i köttbullar än i vegetariska biffar.

63 procent kött innebär i alla fall att vi åt en klassisk köttmiddag och ändå bara åt 63 gram kött per person. Och alla var nöjda och ingen kände ens att vi ”dragit ner på köttet”.

Kort recension av SJ:s nya mat

SJ har förnyat utbudet i sin Bistro på tågen. Och det ser faktiskt himla bra ut! Jag kommer inte ihåg allt i huvudet. Men det är mycket vegetariskt. Det är basrätter som pasta med soltorkade tomater, och vegetarisk gryta – och den som vill komplettera med tillbehör kan välja mellan kyckling, räkor eller vegetariska oumph (är det så det heter)? Det finns någon färdig kötträtt med krav-märkt kött. Det finns ekologisk choklad. Och så vidare. Fräscht (för att vara tågmat). Inspirerande. Och lite granna knuffande/nudgande: när så mycket är vegetariskt som bas, så kommer det att bli fler som väljer vegetariskt av bara farten.

Heja SJ!

Dagens bröd

  • 4 dl grovt rågmjöl+3 dl kokande vatten+50 g smör
  • 2 pkt jäst
  • ca 6 dl filmjölk
  • 2 dl mörk sirap
  • 1 msk salt
  • 2 dl dinkelmjöl
  • 2 dl kruskakli+1 dl kokande vatten+50 g smör
  • 2 dl kornmjöl
  • 13 dl vetemjöl (tror jag)

Arbeta en god stund i assistenten. Jäs 30 minuter. Knåda. Forma till två bröd, lägg i smörsmorda brödformar. Jäs 30 minuter. Sätt in i ugn 150 gr, höj genast till 220 gr. 50 minuter.

Den där maten som inte är ”bara de finaste”

”Bara de finaste majskornen” står det på paketet. Men vad händer egentligen med resten av majskornen? Det har jag funderat på länge (och skrev om för nåt år sedan).

Ja, inte bara popcornmajsen. Det handlar ju om apelsinerna i juicen, om ärtorna i fryspåsen med ärtor, om… det allra mesta i mataffären.

Och tyvärr är det nog som jag befarade: Det där som ratades till juicen, ärtfryspåsen, popcornen och så vidare används ofta inte till sämre varor heller.

Rejected: Almost Half of Food Grown in Kenya for Europe is Wasted

Last December I traveled to Kenya to meet farmers and exporters supplying fresh produce to European retailers. I visited farms and pack houses around the country that were routinely throwing away vast amounts of perfectly good food and were losing money as a result. An average of 44.5 percent of the food grown for Europe was being discarded, not because of spoilage, but because it did not meet the cosmetic specifications of the major European retailers.

Läs mer i artikeln Rejected: Almost Half of Food Grown in Kenya for Europe is Wasted.

Jag vet förstår inte om det är så överallt. Men det finns väl goda skäl att tro att det här är mer regel än undantag :-(

Fejk är okej

Varför äter veganer köttsubstitut? Veganen och hälsokosthandlaren Dudley Slinger menar att det är just detta som man kanske bör skippa.

Ur artikeln ”Vi bör utesluta något om vi ska äta vego”

Jag ska erkänna att jag själv tänkte så en gång i tiden. Men det gör jag inte längre.

Det finns många olika skäl att välja en vegansk kost. En del människor tål faktiskt inte kött eller mjölk. Men vanligare är förstås att man väljer bort animalisk kost av etiska skäl, miljömässiga skäl eller en kombination av båda. Och sedan finns förstås de som väljer bort kött och mjölk etc för att de inte tycker det är gott, men de är nog i minoritet.

Valet av avstå från animaliska produkter är alltså i de flesta fall inget man gör för nöjes skull. Det är snarast en uppoffring (eller vilket ord man nu väljer), där man avstår något man egentligen gillar för att man på något sätt anser att det är bättre (för djuren eller miljön) att man avstår.

Det är ett beslut man kan ta fastän man tycker att växtbaserad kost är väldigt tråkig eller rentav smakar illa. För att ens övertygelse om vikten av detta val är tillräckligt stark att överväga.

Och då tycker jag att det är fånigt att säga att de minsann borde låta bli alla köttfejkprodukter.

Ja, jag är generellt sett negativ till överdrivet processande av mat och tillsatser. Ja, jag tycker det är viktigt med ekologiskt och det är ett elände att man ofta måste välja mellan ekologiskt och vegetariskt om man vill ha ”låtsaskött”.

Men jag tycker att om man nu är övertygad om att man bör avstå kött så ska man inte för den skull behöva avstå all njutning och övergå till att lida varje måltid. Och det är faktiskt inte alla som gillar att äta hela kokta bönor och liknande.

Köttsubstitut som sojafärs och vegetariska nuggets gör för övrigt att jag kan få mina barn att acceptera att äta vegetariskt lite oftare och succesivt minska köttmängderna hos oss.

Och nej, jag är varken vegan eller vegetarian. Men jag har problem med kategoriska uttalanden om hur andra borde leva och tycka. Det är det där med extremism igen…

Citron- och myntadryck

Inspirerad av flädersaftsgörande samt av ett visst företags Myntonad snodde jag idag ihop följande experiment:

  • Ett knippe marockansk mynta (bladen)
  • Sex citroner: först pressade jag ut saften, sedan skar jag skalen i något mindre bitar, och sedan ner med rubbet i samma rostfria hink som myntan
  • En 250 ml-flaska ekologisk lime (som bara är 20% limejuice och resten vatten och citronsyra – men jag ville ha eko) – också ner i hinken
  • 1 liter vatten och 2 kg socker – koka upp som sockerlag, häll över det andra.

På med lock. Nu får det stå några dagar innan jag silar av och fryser in.