Category Archives: Mat

Bland annat anteckningar om mat jag lagat. Ibland mest för minnet, för att kunna göra igen eller kunna improvisera vidare.

Snabbt stekjärnsbröd

Dagens kvällsmat skulle bli kycklingsoppa, på en undanfryst buljong- och köttrest från en tidigare middag på Bosarpskyckling. Och så tänkte jag att det skulle vara gott med något enkelt nygjort hemfixat bröd till. Sånt där som man steker i stekjärnet istället för att trassla med ugnen – det har man ju läst om. Fast jag har aldrig gjort nåt sånt.

Så jag satte mig att googla recept, som jag gör när jag har en idé om vad det är jag vill göra men behöver någon sorts bekräftelse på att jag inte är helt fel ute. Och precis som det brukar vara de gångerna så hittade jag inget som var det jag var ute efter, men en oherrans massa recept som bekräftade olika delar av mina tankar.

Till slut landade jag i att utgå från det här receptet på snabbt tunnbröd – som jag sedan anpassade till mina önskemål:

  • 1½ dl filmjölk (det var så mycket vi hade hemma)
  • 1 dl vatten
  • ½ tsk salt
  • 1 msk bakpulver
  • 2½ dl kornmjöl
  • 3 dl grovt vetemjöl (från Forsa Kvarnagård)

Rör ihop allt. Dela i sex delar. kavla ut på mjölat bakbord med kruskavel. Stek på inte alltför hög värme i stekjärn (utan fett), några minuter på var sida.

Det blev riktigt gott, ett utmärkt till-soppa-bröd.

Vilt – inte bara oproblematiskt

För ett tag sedan skrev Sydsvenskan om viltkött. Om att det är ett bra alternativ för klimat och miljö, bland annat:

Pär-Ola Andersson på branschorganisationen Svenskt viltkött säger att människor blir allt mer intresserade av ursprung och klimatsmart mat. Problemen är ojämna leveranser, för små leveranser och för få mataffärer som tar hem vilt.

– Men vi får inte kalla det för ekologiskt eftersom vi inte kan garantera att viltet till exempel betat på ekologisk mark.

Jag håller med, viltkött är bra både vad gäller miljö och etik. Men tyvärr tog Sydsvenskan inte upp de två problem som alltid mal i min mage när det kommer till att köpa viltkött:

1. Bly. De flesta som jagar använder blyhagel. Livsmedelsverket skriver bland annat så här:

Små barn och foster är känsligare för bly än vuxna. Om djuret är skjutet med blykulammunition rekommenderas att endast äta kött som har minst en marginal på 10 cm till det synligt påverkade köttet som ligger närmast sårkanalen.

Om köttet kommer från områden som ligger närmare än 10 cm till sårkanalen och påverkat kött, eller om du är osäker på vilken marginal till sårkanalen köttet har, rekommenderar Livsmedelsverket att barn under sju år och kvinnor som är eller planerar att bli gravida (tre månader innan man slutar med preventivmedel) att helt undvika att äta till exempel färs och grytbitar. Andra kan äta köttet högst en gång i månaden.

2. Utfodring av vildsvin. En del markägare lägger ut till exempel överblivna bagerivaror och potatis i stora mängder för att öka mängden jaktbart vilt på sina marker – vilket ger inkomster för jakträtt. Men det gör också att vildsvinsstammen ökar kraftigt och att andra markägare runt omkring får problem med uppbökade åkrar m.m.

Det tar tid att lära nytt – om att laga vegetariskt

Sakta men säkert inkluderas fler vegetariska rätter i hushållets normala kosthållning. Och då tänker jag inte på rena grönsaksrätter, utan rätter där det finns något som ersätter köttet som proteinkälla – rätter med bönor, linser, ärtor och kikärter.

Jag har insett att det tar tid. Och att en hel del av den tid det tar inte handlar om att vänja sig, utan om att hitta sina egna varianter.

Det tar tid att lära sig laga god mat – det tar tid att lära sig laga mat som man tycker om. Skillnaden är att med kötträtter har jag i någon mån haft hela livet på mig. Jag vet hur det funkar. Vet vilka smakkombinationer som blir rätt, vet hur råvaran reagerar när man steker och kokar och blandar på olika sätt.

Jag använder sällan recept i min vanliga matlagning. Jag kan titta på recept, och hämta inspiration – ”Jaha, ja, den smakkombinationen kunde ju bli bra”, ”Ja, så skulle man förstås kunna göra” – men det är verkligen extremt sällan jag följer ett recept till punkt och pricka.

Men med ”nya” råvaror måste jag lära mig från början. Måste utgå från recept för att ha någonstans att börja. Och då smakar det ju inte som jag vill. Och jag kan inte genom att titta på recept få en känsla för vilka delar just jag ska följa och vilka jag ska ignorera för att bli nöjd.

Det krävs helt enkelt en hel del misslyckanden – mer eller mindre allvarliga förstås – innan man får ordning på det. Ett antal kliv in i tråkiga återvändsgränder, ett antal händelser av smaklöst eller med trist bismak eller fel konsistens. Det är ingen konstigt. Det är ju så det är att lära sig laga mat.

Nu börjar det långsamt lossna. Jag börjar få känslan för vd som funkar – inte bara för mig, utan även för resten av familjen.

Fast jag kommer förtås att fortsätta misslyckas länge till ;-)

Om mycket och lite kött…

Jag jobbar på det där med att minska köttätandet. Vi äter vegetariskt då och då – exakt hur många måltider per vecka varierar. Och även i övrigt äter vi för det mesta mindre köttmängd än vad jag är van vid. Gör vi köttgrytor drygar jag ut med mer grönsaker och minskar på köttet, eller gör en liten köttgryta och serverar mer grönsaker vid sidan om. Köper vi en köttbit att steka eller grilla, som till exempel karrékotlett och entrecote eller nåt sånt, så delar vi, så att varje skiva räcker till två personer.Och äter vi korv, typ grillad eller så, så räknar jag med en korv per person.

Jag tycker alltså att vi äter ganska lite kött. Jämfört med vad vi brukat göra. Jämfört med vad jag upplever andra göra.

Men det gör vi kanske inte?

Enligt Livsmedelsverket bör man äta max 500 g rött kött samt charkprodukter per vecka. Och:

72 procent av männen och 42 procent av kvinnorna äter mer än 500 gram rött kött och chark, enligt Livsmedelsverkets senaste undersökning av svenskarnas matvanor.

Ja. Jag lär ju höra till de som äter mer än så. 500 gram är inte mycket utslaget per dag – det blir ungefär 70 gram per dag. Totalt på hela dagen, av nöt-, gris- och lammkött samt charkprodukter.

Och, jag är ju inte förvånad över att jag äter mer än den nya rekommendationen, trots ambitionen att minska köttmängden. Men jag är faktiskt förvånad över att mer än hälften av alla kvinnor i Sverige alltså säger sig ligga under den gränsen. Det är inte alls det intrycket jag får av människor omkring mig. De enda jag skulle förvänta mig klara sig under den gränsen är de som är vegetarianer eller helt enkelt inte tål ”rött kött”.

En annan sak man kan fundera på är det här: om folk nu verkligen äter så lite kött, hur kan de då ändå tycka det är för dyrt med ekologiskt?

Andra saker vi hunnit med att laga…

Som sagt var, med trädgårdsland står man ibland med mycket av vissa råvaror och tvingas hitta nya rätter :-) Några av de saker vi testat (utan att följa recepten till punkt och pricka, utan mer som inspiration…):

Vegetarisk lasagne

Med ett stort trädgårdsland kan man inte alltid välja och vraka vad man ska äta (som man ju faktiskt kan i affären) utan ganska ofta får man istället se till att hitta på något att laga med det som behöver ätas upp :-) Samtidigt gäller det att balansera mot vad man tror man kan få barnen att äta. Det här trodde jag egentligen inte skulle funka, men jag ansträngde mig, och det funkade faktiskt – de tyckte det var gott!

Hacka en bit purjo och ett par schalottenlökar ganska fint och fräs i olivolja, tillsammans med ett par pressade vitlöksklyftor.

Riv blandade rotsaker och liknande (det blev några gallrade röd- och polkabetor, några morötter av olika färg, en liten svedjerova och lite överbliven slokande vitkål) och fräs med.

Tillsätt en tetra krossade tomater, salt, färsk chili, balsamvinäger, färsk rosmarin och grekisk oregano, en slatt grädde, dijonsenap och smulade trattkantareller, och låt puttra en stund.

Koka under tiden en bechamelsås (bottenredning) på smör, 3 msk mjöl och 1 l mjölk. (Det blev faktiskt för mycket den här gången, märkligt nog.)

Varva pastaplattor, grönsaksröra och bechamelsås i lämplig form (bechamel underst och framför allt ganska mycket överst). In i ugn 200-225 grader i ca 40 minuter.

Skånsk ostkaka

Eller Trädgårdsmästarens ostkaka? Tja, ”falsk ostkaka” låter ju lite tråkigt, eller? Så då tycker jag skånsk ostkaka låter bra, som kontrast till den småländska ostkaka min småländska mor brukar göra.

Häromveckan lade Kung Markatta ut ett recept på falsk ostkaka med squash i på facebook. Eftersom vi hör till dem som för närvarande har större mängder squash än vi lyckas göra av med på ”vanligt” vis (det vill säga som grönsak) tyckte jag att det lät värt att testa.

Efter att ha googlat lite konstaterade jag att det fanns rätt många varianter. Så jag kombinerade ihop efter mitt huvud, och landade i det här:

Skala och kärna ur så mycket squash att det du får kvar väger ca 1 kg. Skär i tärningar och koka mjuk i lättsaltat vatten. Häll av vattnet, låt svalna. Pressa squashen genom en potatispress. Låt massan rinna av en stund i en trådsil, så att du blir av med mer vätska.

Hacka 60 sötmandlar.

Rör ut 2 msk mörkt muscovadosocker med ett ägg. Tillsätt sedan 3 msk rårörsocker, ytterligare 3 ägg, 5 msk vetemjöl, 1,5 dl vispgrädde, 3,5 dl mellanmjölk och 1 krm salt, samt mandelhack och squashmos.

Häll i en smörad ugnsform av lämpligt slag.

Sätt i ugnen, 200 grader och ca 50 minuter.

Hur det smakar? Det får jag återkomma till imorgon :-)

 

Tillägg söndag 3 augusti:

Jodå, det var gott. Vi serverade med vispad grädde och jordgubbssylt. Lite för fuktigt; nästa gång ska jag kanske experimentera med lite högre värme. Och kanske mala en del av mandeln. Kanske till och med skaffa fram bittermandel.

För ja, det här gör vi fler gånger.

Vuxenglass

Återigen inspirerad av en överbliven äggvita vispade jag nyss ihop en liten sats experimentell glass. Eller, strikt talat ska den nog kallas kaffesorbet? Den kan förhoppnngsvis smaka bra i värmen när det känns smått bisarrt att dricka varmt kaffe.

Recept:

Blanda 3 tsk snabbkaffe, 1 tsk kakao och en tsk socker. Rör ut med så mycket vatten som behövs för att det ska lösas upp och bli en tjock sås.

Vispa en äggvita till skum.

Rör ner kaffesörjan i äggvitan.

Stoppa i en bytta i frysen.

 

Smeten smakade i alla fall härligt bitter.

Fläderblomsaft

[Minnesanteckning eftersom det finns så många olika recept och vi aldrig kommer ihåg år från år vilka proportioner och vilken variant vi körde med sist.]

  • ca 40 klasar blommor
  • 3 ekocitroner, skivade
  • 50 g citronsyra

varvas i rostfri hink.

  • 2 liter vatten
  • 2 kg ekosocker

kokas upp och hälls över det andra. På med lock. Ställ svalt 3-4 dygn.

Jag skulle önska att jag kunde slippa besprutningen

Ja, jag vet. Jag har själv bosatt mig på landet. Jag visste att det fanns åkrar omkring mig – och det gillar jag. Och självklart kunde jag rakt av anta att dessa åkrar skulle besprutas. Det är ju trots allt det konventionella idag.

Så det är ingen överraskning att så är fallet. Och man skulle säkert kunna hävda att jag får skylla mig själv.

Eller?

Oavsett förkunskaper och självvalt och så vidare, så skulle jag ändå önska att det inte sprutades på åkrarna omkring oss. För det stör mig. Varenda gång bonden som har marken runt oss far ut med sin spruta och kör runt på åkrarna, så ger det mig obehagskänslor. Jag vill inte riktigt vara där. Jag vill gå in och gömma mig och blunda och låtsas att det inte finns. Jag funderar på om jag är riktigt klok som låter mina barn växa upp här – och försöker se till att de i alla fall håller sig inne just då, om det är möjligt.

Det är ju dessutom alltid på fina dagar han kör med sprutan. Dagar då det är vindstilla. För det är så man ska göra – då sprids det förstås mindre, håller sig på åkern där det är menat att vara och kommer i mindre utsträckning in till oss. Det är förstås klokt och bra. Men det ökar också på dubbelheten. Fina, vindstilla dagar när man vill vara ute och njuta… och så har man det där ångestmolnet som solkar ner.

Jag skulle önska att marken runt oss odlades ekologiskt. Att vi skulle slippa ha bekämpningsmedlen omkring oss. Att jag inte alls skulle behöva fundera på det här.

När du väljer ekologiskt, då väljer du en giftfri vardag för människor som lever nära odlingen. Kanske inte just oss, men någon annan. Det kan vara värt att tänka på. Människor som valt att leva på landsbygden men kanske inte för den skull aktivt valt den här aspekten.

För mig skulle det innebära ett stort mervärde att ha en tomt som gränsar mot ekologisk odling. Undras om man kan räkna på vad det är värt för folk i pengar? Bara för att liksom markera att det här faktiskt också betyder nåt.