Category Archives: Graviditeter och bebisar

[Redogörelse kommer nog nån gång ]

Da-da
Da-da
Da-da-DA!

Ja, så säger han.
(Idag. Igår hade han inte börjat. Nu är det som om han aldrig gjort annat.)
”Da-da” och ”ga-ga” och ”wa-wa”. Med emfas. Energiskt och med en väldigt tydlig språkmelodi. Han säger något – inte vad som helst, utan något väldigt specifikt, och han förväntar sig tydligt och klart att vi ska begripa.
Vilket vi faktiskt gör ibland. Vid matbordet innan idag är jag övertygad om att han menade ”Mer mat!”

Det är ovant. Simon sa aldrig något ens likartat. Han skrek, han skrattade. Sedan lärde han sig härma ljud, och sedan lärdehan sig prata. Typ Inget dada i alla fall

”A-da-da-da-da! Da-da! Da-da! A-wa-wa-wa! Da-da.”
Han sitter på golvet, ler med hela ansiktet, nästan hoppar, och sträcker armarna åt sidorna och vill kramas

Jag snubblade över gammal skit. Letade efter saker i en gammal mapp på datorn. Hittade saker jag sparat som någon skrivit till mig på ett forum för längesedan. Uttalanden helt baserade på vad jag skrivit om den första tiden med Simon. Utifrån det jag skrivit där skrev personen bland annat

”hur fan tänker du egentligen??? hur i helvete kan du se ditt barn som en börda och INGET annat??”

”hur fan funkar du?? alla har väl haft ett krävande barn?????”

”skärpning!jag bara säger en sak stackars SIMON som har en sådan värdelös mamma som du som bara tänker på dig själv och dina BEHOV, ryck upp dig människa sådanna som du ska inte ha barn!”

”du borde adoptera bort din son eller lägga in dig inom psykiatrin.
eller i varje fall försöka vara en bra mamma åt ditt barn och inte vara så EGENKÄR”

”jag jobbar själv inom psykiatrin XXX och jag har haft många ”knäppbollar” som du så jag vet när det är dax att agera, som i detta fall. du verkar vara en fara för simon för att du inte får din tid för dig själv.”

”Att du ska vara som alla andra tycker jag är något befängt, med tanke på din bordeline personlighet”

Sparat finns också de snälla orden från alla som inte höll med. De värmer, de ger stöd, de gör att jag inte rasar samman under mängden av hårda, elaka uttalanden.

Men det gör ändå ont, ont, ONT, när jag snubblar över det igen.

Och jag vet numera. Jag har numera varit i kontakt med psykiatrin, när livet blev för jobbigt. Jag vet att det jag ”dras med” är GAD, generaliserat ångestsyndrom. Jag vet hyfsat väl hur jag ska hantera det – och det gör mig inte till en ”knäppboll”.

Jag vet också, genom kontakter inom psykiatrin och inom vården i övrigt, att Simon har det bra, att jag inte är en dålig mamma, tvärtom. Uttalandena är grundlösa. Jag tar ansvar för mitt mående och för familjens mående.

Men ändå, ändå, gör det så ont.

var ju inte jag med på – för jag jobbade.

Det var i alla fall i torsdags.
6-månaderskontroll
9 655 g
71 cm
46,9 cm om huvudet
Väl godkänt av läkaren som halvåring

Vi bytte förresten från babyskydd till bilbarnstol för 10 dagar sedan. Men babyskyddet står kvar framme. Det sätter jag honom i och tar med in på toa om jag behöver bajsa när jag är ensam vuxen hemma

Han har ett par bruna byxor, med tre blommor längst ner på ena benet. Stl 62/68.
Första gångerna han använde dem var han nog några veckor. Då kunde han fortfarande ha en del 56:or, även upptill, där han annars kräver större storlek. Då fick vi förstås vika upp byxorna, men de funkade bra.

Nu är alla 68:or undanlagda. Alla utom de här. Dessa byxor funkar fortfarande utmärkt. Nu är de lagom långa – eller pyttelite för korta. Fortfarande jättebra.

Imponerad.

Kan tillägga att byxorna köptes redan tiidigt på våren 2007 Långt innan vi ens börjat försöka…

Idag har vi ätit mat med honung. Ja, alltså inte Jonatan, men vi andra.
Jag har tvättat händerna så noga. Inte haft hand om honom medan jag fixat med maten.
Men jag har ångest. Vet inte om jag tvättade mig tillräckligt noga om munnen. Och nu ligger han på min axel och sover, och då och då kommer hans huvud mot min mun. Och jag kanske har missat att tvätta mig tillräckligt något varv ändå. Eller så har det stänkt på min tröja och så har han råkat få trjan i munnen när jag ammat? Det ger mig ångest.

Ibland kan man roa sig med att blicka bakåt i tiden. Bloggledes.

För 52 veckor sedan var jag på UL. Fick besked att allt var bra och BF den 11 juli.
Såhär i efterhand, när jag vet att det var en kluns som kom ut, så tror jag att mitt eget beräknade datum, 13 juli, stämde bättre. Jag vet ju – *tittar på ännu äldre anteckningar* – att det var den där söndagen som befruktningen ägde rum

Precis som jag vet med Simon

Sitta i min säng.
Lyfta på täcket. Titta under.
Lyfta på kudden. Titta under. Spännande!
Ta tag i spjälorna. Mödosamt resa mig upp. Stå på vingliga ben. Tugga i sängens överkant.
Sätta mig ner. Resa mig igen. Ännu mer mödosamt. Sätta mig.
Sträcka mig efter nallen. Undersöka nallen. Tugga på tvättrådslappen.
Sträcka mig efter dockan. Undersöka dockan.
Lyfta på täcket. Titta under. Titta mer under.
Ta tag i spjälorna.
Trött.
Nöjd.
Kul!