Efter förra graviditet+förlossning+amningsperiod var mensen de första gångerna RIKLIG, och varade länge.
Nu är det knappt lönt att kalla det mens. Trots att jag hade lite lätt mensvärk tidigt igårmorse.
Efter förra graviditet+förlossning+amningsperiod var mensen de första gångerna RIKLIG, och varade länge.
Nu är det knappt lönt att kalla det mens. Trots att jag hade lite lätt mensvärk tidigt igårmorse.
Jag vet inte hur många gånger jag suttit och lugnat andra mammor över nätet när deras bebis för första gången trillatt ner på golvet från soffan eller sängen. Men vad hjälper det när man själv är där?
Inatt (04.00) var det dags för J för första gången. Jag vaknade sekunden innan, kände väl att han rullat iväg från mig. Sekunden efter hörde jag dunsen – och skramlet. (För nånstans där han landade stod även en rostfri bunke jag haft för säkerhets skull nu under magsukedagarna – jag hade inte tänkt på att ta bort den än.) Strax därefter kom illvrålet, som sedan varade ett par minuter i min famn. Sedan var han glad, och vaken, och nästan omöjlig att somna om.
Vår säng är bara ca 40 cm hög, och det är ett mjukt, sviktande trägolv. Men jag var förstås nojig ändå.
Och vi brukar ha en extra filt liggandes på golvet där – men just nu hade vi förstås inte det
Posted in Föräldraskap, Graviditeter och bebisar
Klockan 15.59 idag kom den: mensen. Efter 6 månader och 11 dagar. (Med Simon tror jag det var 6 månader och ca 7 dagar.) Och jo, jag anade det för så där 1-2 veckor sedan, när jag för första gången på länge hade påtagliga flytningar och dessutom av en ägglossningsmässig karaktär.
Status annars:
Jag velade som en galning igårkväll. Stanna hemma en dag till eller gå och jobba?
Simon har inte kräkts sedan kl 6 igårmorse och är helt klart på bättringsvägen. Ingen av oss andra har blivit sjuk (än, peppar peppar).
Vi vill ju gärna fortsätta att hålla isär barnen i möjligaste mån, tills smittrisken är över, för att lillebror ska slippa kräksjuka. Och jag vill inte smitta ner kollegorna.
Samtidigt har jag inget legitimt skäl att stanna hemma. Att plocka fp för Simon så där mitti alltihopa riskerar att strula till det med jobbets byråkrati (”max tre perioder per år!”) och semester vill man inte slösa… Och hur gör vi om vi åker på en kräksjukeomgång till sedan?
Val mellan att göra det som känns vettigt och det som samhällets regler tycks förorda.
Hur man än gör så känns det som fel val
Nå, jag stannade i alla fall hemma.
Nu går jag och undrar när vi vågar tro att faran är över. Tidigast imorgon bitti, antar jag… Tills dess ska jag väl vara beredd på att någon börjar spy…?
Jag läser om andra med jämngamla bebisar som kämpar med att fasa ut nattmålen.
Själv känner jag ingen brådska. Visst, jag ammar många gånger per natt. Vaknar han till så får han bröstet och somnar snällt om. Det stör mig inte.
Simon nattammades till 13½ mån.
Det tar vi när det känns dags, liksom.
Posted in Föräldraskap, Graviditeter och bebisar
Jag skulle ju börja jobba på riktigt den här veckan!
En dag fick jag – och sedan kom det här
Blääääääääääääääääääääääääääääääääääääää
Vi gick en promenad med vagnen innan idag, J och jag. En ganska kort runda. Sedan stannade vi kvar ute i trädgården en stund till. Han satt i vagnen, och var på det hela taget riktigt nöjd med att jag pratade och berättade, eller med att lyssna på fåglarna, eller med att bara sitta och dagdrömma.
Märkligt.
Så stillsam…
Posted in Föräldraskap, Graviditeter och bebisar
Det är skönt att inte vara gravid.
Det kände jag väääldigt snabbt efter förlossningen.
Nog för att det är jobbigt med bebis, på en massa vis. Men det är himla skönt att slippa vara gravid.
Och väldigt snabbt infann sig en annan känsla. En känsla av att vi på ett helt annat sätt var en komplett familj. Inte bara ”nu har vi fått barn”, utan ”nu är vi en familj – det här är vår familj”. En helt annan känsla av att nu var vi klara med det här och kunde blicka framåt. En bra känsla
Fler barn blir det inte. Och om jag nånsin skulle tvivla – vilket jag inte gör – så räcker det att slänga in lite sjukdom för att tydliggöra. Jag vill INTE hantera tre kräksjuka barn och vara sjuk själv. Aldrig.
Senaste vid 6 i morse.
Men idag verkar han friskare…?