Category Archives: Graviditeter och bebisar

En begagnad Sino. Svart.
Hoppas nu att det blir rätt och bra

Förra graviditeten åt jag kopiösa mängder frukt. I början av graviditeten, under illamåendeperioden, var det en frukt i timmen för att hålla illamåendet i schack. Men även därefter var det MYCKET frukt. Jag är även normalt sett glad för frukt, men det blev mer än vanligt… Sötsaker däremot var jag inte förtjust i. Jag minns att vi var på bröllop – jag kan väl ha varit något förbi v 20 – och jag tyckte bröllopstårtan smakade vedervärdigt: den var så söt att den verkligen inte gick att äta.

Den här gången är jag faktiskt inte så väldigt glad för frukt. Visst, jag äter en del frukt. Köper jag med mig till jobbet, så äter jag upp det. Men det utövar ingen lockelse på mig. Ibland äter jag faktiskt pliktskyldigast lite frukt, för att jag vet att jag borde.

Men jag har däremot inga problem att trycka i mig en smarrig bakelse eller lite kladdkaka Och jag äter godis ibland! *kryss i taket*

Om bebisen skulle födas nu, så skulle den ha möjlighet att klara sig… Jisses.

Jag känner av bebisen varje dag nu. Inte jättemycket, oftast inte så väldigt kraftfullt, men i alla fall.

Förra graviditeten sa jag nog att jag inte hade någon känsla alls. Fast om någon hade krävt att jag skulle klämma fram en gissning så hade jag gissat på pojke. Å andra sidan trodde jag att det var frågan om någon sorts ”kompensationsresonemang” eller vad man ska kalla det. Eftersom jag nog liiite hellre ville att det skulle vara en flicka, så trodde jag att det var jag själv som intalade mig att det var en pojke, för att inte blir besviken. Men var det verkligen det det var frågan om, eller var det kanske snarast en känsla? För ibland påminde jag mig själv aktivt om att det faktiskt lika gärna kunde vara en flicka. – Snacka om cirkelresonemang Nåja, ut kom en pojk

Den här gången är min spontana känsla att det är en flicka. Det är den känsla jag haft hela graviditeten, bortsett från enstaka tillfällen. Jag kan inte riktigt säga vad det är – det är just bara en känsla. Men det är en påtaglig känsla.

Jag har väl generellt sett lite svårt att lita på sånt som ”bara” är känslor. I alla fall när det handlar om sådant där det finns ett ”rätt” svar. Risken är ju rätt överhängande att jag kommer att bli överbevisad, rent sakligt. Och då känner jag mig korkad, bortgjord, om jag känt fel. Då vore det ju bättre att inte spekulera

Idag är jag i v 21+0 eller 21+1, beroende på hur man väljer att räkna.
Igår var det exakt 19 veckor till BF.
Det innebär att jag nu är halvvägs!

Ja, jag vet att de flesta räknar det som halvvägs vid 20+0. Men själv tycker jag att om det ska vara någon vits med att notera när man är halvvägs, så måste man titta på den tid man faktiskt är gravid. De första två graviditetsveckorna är man ju faktiskt inte det Alltså är graviditeten i sig 38 veckor, och då är man halvvägs vid 21 fulla veckor.

Och det är jag förbi nu

Visst har man läst om problem med hård mage hos gravida. Men förra graviditeten märkte jag aldrig av det – snarast tvärtom – så jag inbillade mig att jag skulle slippa nu med.

Icke.
Igår slog det till. Igårmorse hade jag behövt bajsa, men jag skyndade mig på toa för att Simon hoppade utanför dörren och var kissnödig, så det blev inte.
Sedan har jag försökt – många gånger.
Kan inte bajsa.
Idag på förmiddagen har jag knaprat i mig en hel påse (250 g) katrinplommon. Och druckit massor av vatten.
Än har det inte gett resultat.
Jobbigt, ju! Blir liksom trött i hela kroppen på nåt vis. (Och inte är det lättare att ta i med stor mage…)

Jodå, hjärtat slog för fullt vid BM-besöket i morse. Bebisen lever Vilket känns betryggande att veta, för det är fortfarande ytterst sällan jag känner något av den; det är inga övertygande rörelser (jag är lika osäker varje gång på om jag verkligen känt rätt), och det går många dagar emellan. (Fast på tåget in, efter MVC, så tror jag nog jag kände lite )

Blodtrycket var också OK.
Vikt 80,8 kg.
Och så kollade BM SF-måttet, fast hon sa aldrig högt vad det var, och jag har inte kollat om hon alls skrev in det i journalen.

Och så fanns ju alla provsvaren från inskrivningen. Inga konstigheter där.
Blodgrupp 0+
Antikroppar mot röda hund.
Ingen HIV eller syfilis

Nästa besök om drygt fyra veckor…

I morse kräktes jag. Första gången på 1½ vecka. Men det var nog för att jag hade extra mycket slem som jag hostade upp…

Och den här helgen har jag ägnat mig åt att vara förkyld. Det kom krypande i fredags eftermiddag och var värst i lördags kväll. Är på bättringsvägen *peppar peppar*. Nåja, det har hittills varit en ganska enkel vanlig förkylning: nästäppa, rinnande näsa, rinnande ögon, trötthet och lite ont i kroppen.

Jag har flextid på jobbet. Jag är inte den som normalt sett jobbar över en massa, men jag tycker om att ha lite extra tid på flexen, ”i fall att”. Det händer ju att man behöver gå tidigare eller är extra trött någon dag. 10 timmar är rätt lagom.

I höstas, efter en ganska intensiv period på jobbet, var jag uppe i nästan 30 timmar på flexen.
Det var INNAN graviditeten.
Innan tröttheten.
Sedan har det krympt. Lite i taget. Lite till. Och lite till.
Nu är det slut.
I morse tror jag jag låg på 7 minuter – MINUS.

Det innebär att jag i praktiken måste jobba mer än vad jag gjort på hela graviditeten för att inte halka ner längre – och det vill jag inte. Bör jag inte.

Och jag är så sabla trött Trots att jag varit ensam hemma i helgen och kunnat sova så länge jag vill på morgnarna.
Dessutom har jag börjat få svårt att somna på kvällarna