Category Archives: Genus och normer

När bara den ene vabbar – i teorin, men inte i praktiken

För mig är det en självklarhet att båda föräldrarna ska dela ungefär lika på föräldraledigheten. Det har vi också gjort. Vi har plockat ut ungefär lika många dagar och varit lediga ungefär lika mycket. Och numera har vi dessutom båda gått ner i arbetstid. – Men i statistiken är det min deltid som syns som betald föräldraledighet. För det är bara jag som fyller upp med lägstanivådagar. Det är nämligen jag som har störst nytta av dem, SGI-mässigt. (Jag återkommer till det.)

Likaså tycker jag det är självklart att båda föräldrarna ska vabba ungefär lika mycket. Och det gör vi också. Vi håller visserligen inte exakt koll på dagarna, men på ett ungefär. Vi kollar av i kalendrar vem som just då har svårast att vara borta från jobbet, och så försöker vi se till att det ska jämna ut sig ungefär i längden.

Men i statistiken är vi ett av de där paren där mamman plockar ut all vab (eller strikt talat all tillfällig föräldrapenning,som det heter när man får pengar av Försäkringskassan för att vara hemma med sjukt barn).

De dagar min man vabbar kommer aldrig till Försäkringskassan. Det är ingen idé att han vabbar ”på riktigt”. Enda skillnaden är att han får mindre pengar. Men han måste likförbaskat göra allt sitt jobb. Hinner han inte när han är hemma med sjukt barn, så får han jobba ikapp (ofta på nätterna) senare. Alltså vore det en ren förlustaffär för honom att söke tfp.

Det är visserligen ingen som gör mitt jobb heller när jag inte är där. Inga vikarier eller så. Men i de flesta fall innebär det att jag får skjuta upp saker och prioritera hårdare. Och kanske jobba över någon gång. Men inte att jag måste jobba igen alla de timmar jag missat.

Men som sagt var, statistiskt innebär det att det alltid alltid bara är jag som är hemma när våra barn är sjuka. (Dessutom innebär det att min man jobbar för mycket. Det är en större nackdel. Och ja, det är en dålig lösning det här :-))

Och som sagt var, eftersom min man inte plockar ut någon tfp (och inte heller sjukpeng i normalfallet) så vinner han inte så mycket på att fylla upp sin deltid med lägstanivådagar.

*peppar peppar*

Hygien

Det är så mycket fokus på kroppsvård och hygien och hygienartiklar och sånt. Överallt. I reklam, tv, tidningar, bloggar… Ska man tro mediabilden så använder folk kopiösa mängder produkter och duschar hela tiden. Gör folk verkligen det?

Jag ska väl börja med att tala om för nopooare att ja, jag känner till nopoo, men jag är för lat. Det känns för omständigt i mina ögon/öron/whatever. Jag är lat. När jag väl tvättar håret så ska det vara enkelt :-) Och det låter som att de som nopooar generellt också verkar betrakta det som att det vanliga/normala är en stor användning av diverse produkter. Men nej, jag ska inte uttala mig en massa om nopoo, för jag har huvudakligen hållit mig borta från de diskussionerna. Jag tycker helt enkelt det är för tråkigt och ointressant. Och verkar handla så mycket om utseende…?

Men tja, som någon sorts motvikt till mediabilden av hur man ska göra (hur folk gör?!) så tänkte jag berätta vad jag använder och gör och så där. Reklamtroende hygienfanatiker varnas.

Jag tvättar håret, en till två gånger i veckan. Med miljömärkt schampo (svanen eller bra miljöval).

Jag duschar något oftare än jag tvättar håret. Men nästan aldrig mer än tre gånger i veckan, om det inte är extremfall (typ väldigt dammigt renoveringsjobb eller så). Och ja, det händer absolut att det är mindre än tre gånger på en vecka också. Jag använder duschtvål när jag duschar. Miljömärkt.

Ansiktet tvättar jag sällan avsiktligt. När jag duschar blir ansiktet blött; ännu mer när jag tvättar håret. Men jag ids inte tvåla och greja (eller, det är extremt sällsynt). När jag kliver ur duschen torkar jag ansiktet ordentligt med frottéhandduken. Då är ansiktet alltså typ vattenångat/uppblött och sedan frotterat. Räcker så.

Jag tvättar händerna vid behov, förstås :-) (Och eftersom jag har lite bakterienoja så blir det kanske ibland snarast oftare än nödvändigt.)

Vintertid smörjer jag händerna vid behov med fet kräm. (Jag får självsprickor som blöder av kombinationen kall torr luft och tvättning med tvål upprepade gånger. Blir värre när man har blöjbarn. Får se hur den här vintern blir nu när vi inte har blöjbarn.) Ibland använder jag bivaxcerat på läpparna, också främst vintertid.

And that’s about it.

Nej, jag använder ingen deo. Ja, det händer vid extremt få tillfällen att jag smörjer kroppen med något annat. Som olivolja. Eller någon annan hudkräm om jag hittar det. Som sagt, extremt sällsynt. Det händer också att jag tvättar händerna med såpa – när jag målat och vill få bort färg. (Såpa är för övrigt den enda ”kemikalie” vi använder för städning. Ja, och så ättika och stålull och vanligt handdiskmedel. Flytande tvättmedel till tvätten – men inget sköljmedel – och maskindiskmedelstabletter till maskindisken.)

Jag borstar håret. Efter att jag tvättat håret torkar jag det (tyvärr) ofta med hårfön, för om jag går och lägger mig med blött hår, eller går ut med blött hår. så blir jag förkyld. Slår aldrig fel.

Den pinsamma nakenheten

Jag har under mina år med dans och musikal tränat och uppträtt på alla möjliga ställen. Och det innebär förstås att jag har behövt byta om – till träningskläder eller scenkläder – på alla möjliga ställen. För riktiga omklädningsrum är ovanligare än man kan tro i dessa sammanhang. Det är iinte alltid det finns omklädningsrum där man tränar. Bakom/i anslutning till scener finns det ofta inte så många eller stora utrymmen som egentligen skulle behövas för en ensemble (i alla fall i de ickeprofessionella sammanhang jag rört mig). Så jag är van att byta om lite varstans där det finns möjlighet. På toa. I ett rum vilket som helst. Eller helt enkelt där det finns en ledig golvyta för mig och mina saker.

Det är inget problem. Inte för mig. Inte för de flesta andra i sammanhangen heller. Det är så det funkar. Och vad gör det mig om någon råkar se en del av min nakna hud? Ingenting. Big deal, liksom. Och det kvittar i det stora hela om den som råkar se mig naken har det ena eller det andra (eller något annat) kön.

Så nej, för mig är det inget problem. Egentligen.

Men det är ju uppenbarligen ett problem för andra. Ja, inte i så särskilt stor utsträckning i de sammanhangen, kanske. Men generellt. Generellt anses det JÄTTEPINSAMT om någon av manligt kön råkar komma in i ett rum där det står en halvnaken tjej. Eller överhuvudtaget en tjej som håller på och byter om och inte skyler sig helt. Eller ja, ärligt talat så är det tydligen pinsamt ibland om det är en kvinna som kommer in också. Det är liksom på något vis pinsamt att komma in i ett rum där någon byter om.

Ja, alltså, det är inte jag som tycker det. Jag har inga problem med att någon kommer in när jag håller på och byter om, om jag nu är i ett sammanhang där det liksom är en rimlig och naturlig sak att göra det. Om jag ska in och träna om fem minuter (eller ska upp på scen om en halvtimme) så är det den naturligaste sak i världen.

Men eftersom det blir pinsamt för den som kommer in när jag byter om, så blir det pinsamt för mig, indirekt. För att det liksom är jag som orsakar pinsamhetskänslan för den andra. Så därför försöker jag ändå undvika situationen. Försöker skyla mig, försöker vända mig bot från dörröppningen när jag står barbröstad, försöker se till att vara utan kläder på överkroppen så kort tid som möjligt.

Trots att jag egentligen inte bryr mig ett smack.

Det stör mig.

Varför drar feminister alla män över en kam?

Jag är med i några grupper på nätet där feminister diskuterar genusfrågor och liknande. Mestadels är det kvinnor som är med. Eller nästan enbart, tyvärr. (Männen behövs ju i diskussionen – det handlar ju om män OCH kvinnor.)

Och det skrämmer mig hur ofta jag i dessa sammanhang får sitta och försvara männen. Hur ofta jag skriver påpekanden om att nu drar ni alla män över en kam, nu antar ni en massa saker om ALLA män, antar att de alla är likadana, drar märkliga slutsatser etc.

För just detta är det allra mest centrala för mig i feminism och jämställdhet: att slippa klumpas ihop och antas vara si eller så, antas göra och tycka och gilla ditt eller datt, bara grundat på (biologiskt) kön. Att få vara sig själv och slippa fördomarna. Slippa försvara sig för något man är och inte tycker.

Och så sitter en del feminister och gör precis detta om män. Det tycker jag hemskt illa om.

Jag är också feminist. Det finns många olika inriktningar inom feminism – alla feminister tycker inte som denna lilla skara. Gissningsvis (?) är de i minoritet. Men jag tycker fenomenet är bisarrt i alla fall.

Pinsamt DN – inse att familjeliv.se inte är en bra källa!

DN skriver idag nästan varannan mamma vill bli hemmafru.

Källa? En undersökning på familjeliv.se (där dessutom bara 9500 av nästan 70 000 tillfrågade svarat).

Ursäkta? Ska detta säknas som seriös nyhetsjournalistik?

Alla vi som varit inne på familjeliv vet att familjeliv INTE är representativt för verkligheten. Att diskutera på dylika forum har absolut sina poänger. Men att dra statistiska slutsatser av undersökningar där är bara pinsamt. Ännu pinsammare är att överhuvudtaget ta upp nyheten i en seriös tidning.

Och ja, delar av skulden ska självklart gå till TT, som skickat ut nyheten. Men en tidning som DN borde verkligen inte ta in en nyhet av det slaget. Ingen seriös tidning borde det. Jag tycker det är fånigt nog när Lokaltidningen hämtar material från familjeliv – men å andra sidan väntar jag mig inte alls lika mycket av den tidningen.

Skärpning!

EDIT 2011-10-25 kl 12.50: Enligt uppgift har TT dragit tillbaka nyheten. Och den verkar vara borta även från DN. (Attsingens att jag inte skärmdumpade!)

EDIT 2011-10-25 kl 13.42: Nyheten ligger fortfarande kvar på SVD och Rapport. Lika pinsamt det.

Sånt där man inte pratar om

Min mens har alltid varit hopplöst oregelbunden. Cyklerna har normalt sett varierat mellan 21 och 28 dagar från första mensdag till första mensdag nästa cykel. (Jag har haft enstaka cykler som varit ännu kortare respektive längre.) Oftast rör det sig om 23, 24, 25 eller 26. Det är tillräckligt mycket variation för att jag egentligen inte ska ha en susning om när mensen tänker dyka upp. Eller ja, jag kan ju gissa på ungefär en vecka när. Som sagt var, det är ganska oprecist.

Och därför glömmer jag ibland bort att det snart är dags.

Det kvittar ju för övrigt om jag minns eller inte, jag vet ju ändå inte när den ska komma. Och nej, jag kan inte känna det heller. Eller, ibland känns det i flera dagar som att den ska komma när som, och andra gånger kommer den utan föraning. Men visst, ibland har jag en känsla som stämmer också.

Så antingen går jag och är föreberedd i upp till en veckas tid, med en binda (jag gillar faktiskt tunna bindor bättre än trosskydd, de förra har mindre tendens att knöggla ihop sig) i trosorna (ja, inte samma binda i en vecka, men ni fattar), ifall att. Eller så skiter jag i det, alternativt glömmer det. Och då går det som det går.

Och när jag väl inser att nu… har mensen kommit – eller känner att nu har den NOG gjort det – och sitter på ett möte och inte kan komma ifrån, ja, då är det tur att min mens trots allt inte flödar på så effektivt i allra första början och att jag ändå har jeans som det liksom inte läcker igenom så lätt, så det är bara trosorna som drabbas. Och numera har jag både så pass mycket erfarenhet och så pass god koll på var det finns affärer att akuthandla i ifall jag faktiskt inte har några bindor med mig alls i min allmänna tankspriddhet – och det är nog tjugo år sedan jag senast var tvungen att klara mig med toapapper i trosorna nästan en hel dag.

Men just ja… sådant här pratar man ju förstås inte om.

Eller så är det verkligen bara jag som råkar ut för sådant här. Ja, så är det förstås.

När blev normalt normalt?

Apropå Claras fina bilder på småpojkar i klänning, så grunnade jag på just det häromdagen: När blev olika saker som betraktas som normala idag normala?

Att småpojkar har klänning var ju som sagt normalt i början av förra seklet. Så – när blev det normala att småpojkar skulle ha byxor och absolut inte klänning?

När blev det normalt att raka armhålorna?

Och när slog egentligen det bisarra till att all kroppsbehåring (alltså allt utom längst opp på huvudet) blev ”fult”? (För det märkte jag aldrig ens när det hände… och jag har ännu bara stött på det i diskussioner på nätet.)

För att nu bara ta några exempel.

(Min poäng är att det som betraktas som ”normalt” inte alls behöver vara särskilt gamla fenomen.)

Naturligt är ett skitkasst argument

I många sammanhang används argumentet ”det är naturligt”. Till exempel när det handlar om könsroller. Det är ”naturligt” – enligt vissa debattörer – att kvinnor tar mer ansvar för barnen, att pojkar leker vissa lekar och flickor andra, att pojkar är bråkigare eller att pappor jobbar mer.

De som uttalar sig har ofta inga seriösa studier att hänvisa till, utan argumentet ”det fattar väl alla”/”det kan ju vem som helst se att det är s唝.

Som biolog med samhällsintresse tycker jag det är väldigt intressant att ”naturligt” över huvud taget anses vara ett relevant argument. Självklart tycker jag att det är intresssant, ur ett forskningsmässigt hänseende, vad som är naturligt. Ungefär som att evolution är jättespännande, och livets uppkomst, och taxonomi. Men på vilket sätt är det relevant för hur vi ska leva?

Det är naturligt att en stor del av människans barn dör redan som spädbarn.

Det är naturligt att många människor dör av influensaepidemier och andra sjukdomar.

Det är naturligt att sämre rustade människor – de som ser sämre, hör sämre, har diverse fysiska skavanker av större eller mindre slag – överlever i lägre grad och också i mindre utsträckning lyckas sätta barn till världen. Och att de på det hela taget får sämre livskvalitet, sämre möjligheter.

Det är naturligt att en hel del människor inte lyckas få barn.

Det är naturligt med otrohet – för att sprida sina chanser.

Det är naturligt med mobbing och utstötning.

Det är naturligt att det slår slint hos en del människor så att de mördar eller våldtar.

Det är naturligt att den som lever osunt och tar risker dör i förtid.

Det är naturligt att den som är bäst anpassad klarar sig bäst i det långa loppet.

Själva poängen med en civilisation, med ett samhälle, är att sätta ”det naturliga” ur spel. Att inte låta de bäst anpassade alltid vinna och resten slås ut, utan hjälpas åt. Både hjälpa dem som har sämre odds från början och dem som gör dumheter men ångrar sig. (Ja, på något plan är det förstås att betrakta som evolutionärt stabil strategi – på vissa plan finns det förstås något att vinna på det.)

Det är inte naturligt att rädda cancersjuka och hjälpa dem som har fertilitetsproblem att få barn. I det långa loppet är det inte alls gynnsamt för människan som art.

Men vi gör det ändå. För poängen med att leva i en civilisation är inte att leva naturligt, utan att leva som vi vill. Vi har möjligheten att välja, att gemensamt bestämma hur vi VILL leva. De stora möjligheterna att välja är väl för övrigt det som tydligast skiljer oss från andra djur – det som gör oss till människor? Möjligheten att välja och möjligheten att styra i den riktning vi vill.

Och moral är ju för övrigt också frånvaro av naturlighet. Det finns olika moraler i olika samhällen och system, men gemensamt för dem alla är att de på något vis dikterar hur vi ska göra istället för att göra det som är naturligt. Moral, lagar och liknande är saker vi kommit fram till – själva eller gemensamt – att leva efter för att vi inte gillar det som är det ”naturliga”.

Det är för övrigt inte heller naturligt att sitta uppkopplad mot internet stora delar av dygnet, lyssna på musik, skaffa nya kläder en gång i halvåret eller vara vaken när det blivit mörkt. Som om det skulle hindra någon… Och det är inte naturligt att raka bort armhålshår. Men de som använder ”naturligt” som ett argument när det gäller könsroller tycks väldigt ofta tycka att det är något dåligt att vara naturlig när det kommer till hårväxt.

Natur är frånvaro av mänsklig påverkan. Så fort människan styr så blir det frågan om kultur – odling. Påverkat av våra val och vår styrning.

Naturligt är ett skitkasst argument till allt som har med människans sociala sammanhang att göra. Det enda som betyder något i de sammanhangen är hur vi väljer att ha det, och vad vi faktiskt gör.

Ja, det kan man ju fråga sig

Apropå det här med behåar, så påpekar Maria hur omöjligt det är att hitta behåar utan den där lilla rosetten.

Ja, visst är det märkligt? Varför har i princip alla behåar en liten enkel rosett av smalt sidenband (eller siden är det ju inte) mitt fram mellan brösten?

Den fyller ju ingen funktion. (Jag tror inte det i alla fall. Eller ger den mer stadga och stabilitet åt behån? Ökar dess livslängd? Nej, jag tror inte det.)

Är det någon sorts försök att markera ”kvinnokön” – på oss som passerat åldern då någon sätter rosett i håret på oss? Det verkar ju lite overkill, det är väl i de allra flesta fall ganska uppenbart så att den som använder behå är kvinna eller vill ge intryck av att vara kvinna eller så.

Men så vad är poängen?

Varför?

Varför det är så viktigt att fortsätta?

  • För att jag vill kunna klara mig själv.
  • För att jag inte ska vara beroende av min man.
  • För att jag ska kunna reda ut situationer som uppstår när han inte är med.
  • För att vara en bra förebild för barnen.
  • För att jag vill kunna.
  • För att det är kul.
  • För att en del av sakerna faktiskt också är skittråkiga och min man inte alltid ska behöva göra dem – det vore orättvist.
  • För att det är mitt ansvar som vuxen samhällsmedborgare att kunna ta hand om mig själv.

Jag har garanterat glömt några, så hjälp mig gärna fylla på!

Varför det är så viktigt att fortsätta?

För att jag vill kunna klara mig själv.

För att jag inte ska vara beroende av min man.

För att jag ska kunna reda ut situationer som uppstår när han inte är med.

För att vara en bra förebild för barnen.

För att jag vill kunna.

För att det är kul.

För att en del av sakerna faktiskt också är skittråkiga och min man inte alltid ska behöva göra dem – det vore orättvist.

För att det är mitt ansvar som vuxen samhällsmedborgare att kunna ta hand om mig själv.

Jag har garanterat glömt några, så hjälp mig gärna fylla på!