Category Archives: Femtonspel

Jag behöver komma åt och kolla lutningen på ett ställe där det är 52,5 cm högt, för en 48 hög regel. Vattenpasset är 60 cm långt. *blä*

Dessutom behöver batteriet till skruvdragaren laddas

Jag älskar färger. Jag älskar färgstarka rum, jag vill ha rejält med färg på väggarna. I kontoret där jag sitter nu är det till exempel väldigt GRÖNT (se bild i mitt galleri). För de andra rum som ska renoveras på nedervåningen har jag mer eller mindre klara bilder av vad det ska vara för färger – och det handlar om gult, terrakotta, ultramarint och så vidare. För barnrummen på vinden har jag också en del idéer – det blir förmodligen grönt i det ena och kanske blått i det andra.

Men… vårt blivande sovrum?

Tomt i huvudet.

Det blir ett litet, ganska trångt sovrum. Mestadels snedtak. Träpanel på väggar och i tak. Trägolv. Putsad yttervägg (gavel).

Vi har tänkt stryka taken och snedtaken på ovanvåningen med ett lager vit lioljefärg. Eller möjligen två lager, beroende på hur det ser ut efter första strykningen.

Men sedan då?
Ska vi måla golvet, eller ha det träfärgat?
Och, knepigare: ska vi ha någon färg i övrigt i rummet?

Jag är inte mycket för vita rum. Jag är uppvuxen med vitmålad glasfiberväv och vita strukturtapeter i måååånga rum. Vitt är tråkigt. Jag vill ha färg.

Men i detta lilla rum… Där behövs ljuset. Där får inte färger ta över. Och rummet är så litet att det måste vara enkelt i stilen.

Vi kommer nästan bara att få plats med sängen där. Kanske en fåtölj. Kanske någon liiiten byrå eller nattduksbord. Inget mer.

Kan man då verkligen låta någon vägg få en kraftfullare färg, utan att det tar över för mycket?
Eller ska jag bli tråkig och falla till föga och låta rummet bli vitt? Både tak, snedväggar, ”rakväggar” och gavelväggen i puts?

Vitt har ju förstås fördelen att det är lätt att måla över, när vi kommer på att vi faktiskt VILL ha färg – och VILKEN färg.

Just nu funderar jag på att köra vitt rakt av. Och så träfärgat golv. Och detaljer i engelskt rött – rör till elementen, tröskel, kanske några detaljer på golvet.

Jag vet, det är inte dags att måla än. Men jag måste ju hinna tänka efter innan

* Den gamla golvluckan är igensatt – huvudsakligen med de brädor som satt i luckan fast som nu vänts åt andra hållet; sista biten är kompletterad med brädor från ett annat gammalt golv.
* Tvättstugefönstret är ”helt” igen (de dåliga bitarna är ersatt), även om det är lite arbete kvar med att slipa, skrapa färgoch måla fönstret nu.

Nästa steg är att börja bygga ”skelettet” till första mellanväggen på vinden.

Det GÅR framåt!

Vi har firat med alkoholfri skumpa

Dessutom har vi bräckt bort den gamla golvluckan (ner till gamla köket/pannrummet) och början bygga ihop golvet där.

Mindre trevligt är att tvättstugefönstret är söndersågat Fast det är för att botten i fönstret var murken, och svärfar ska försöka göra något åt det. Men det känns inte bra med söndersågad karm…

Klockan 19.10 idag söndagen den 29 april 2007 stoppade jag dit den sista isoleringsbiten uppe i taket.

Visst, det ska fortfarande dit lite isolering på inspektionsluckan i taket i den delen av vinden. Och det fattas fortfarande isolering på några ställen på väggarna (konstiga vinkellösningar som sparats till sist). Och sedan ska det ju isoleras i mellanväggarna. Och…

Ser ni hur jag ursäktar mig, förringar denna historiska punkt?

Äsch, jag ska ju vara STOLT! Det ÄR en milstolpe

Till exempel ska jag inte trycka in mer isolering ovanför mitt eget huvud

Idag har vi även
* gjutit golv i uthuset
* gjort klart snedtakspanelen (bortsett från några specialdelar, se ovan) på vinden (vilket för övrigt krävde en del kreativa lösningar och en del krångel och slit)
* satt panel i taket på några jobbiga bitar
* byggt en inspektionslucka

Nu är det kväll. Deklarationen hägrar

Jag står uppe på vinden och sätter panel. Klockan närmar sig nio på kvällen. Det är grånande skymning, med ett lätt grådis. Vårkväll.

Genom det nyinsatta, spröjsade fönstret ser jag plommonträdet vid uthushörnet. Knotigt, gammalt, med huvudstammen sedan länge avsågad. Översållat med vita blommor. Nedanför på marken ”tjuvskott” av trädet – också de med blommor.

Bakom trädet ser jag plöjd åker. Skånsk böljande slätt, som försvinner i diset.

Om det blir ett barn till, så är det i det här rummet barnet får bo. Det är det här fönstret han eller hon kommer att titta ut genom på kvällarna när det är dags att somna, och det här fönstret som kommer att ge den första bilden av den nya dagen på morgnarna.

Knotigt.
Plommonblommor.
Vårkvällsljus.
Vita spröjsar i litet vindsfönster.

Det är vackert. Enkel, lite kargt på något vis, men vackert.

Och det är knappt jag vågar tänka tankarna. Jag är så rädd att ta ut något i förskott, att drömma om något som man aldrig säkert kan veta om det blir. Att lura mig själv.

Men drömmen tränger fram där, i kvällsljuset. Och den är vacker

Jag måste tillåta mig att drömma…?

I fredgs shoppade jag gamla lakan och dett stort lila tyg på Myrorna. Inga snygga saker, men det var inte heller meningen.

Meningen var istället att kunna sätta upp provisoriska väggar på vinden

Det är inte det lättaste i världen att få till en smidig planlösning däruppe. Och att mäta och räkna och rita blir liksom inte vettigt. Dels är det svårt att mäta och rita vettigt. Dels säger det inte så mycket om hur det verkligen känns.

Samtidigt vill man ju kunna känna efter INNAN man bygger väggarna. Det blir så jobbigt att bygga en vägg och sedan känna att nä, här ska den inte vara…

Så nu har vi nitat upp tygstycken i taket Nu finns det rum på vinden

Och det var bra det. Vi har redan omprioriterat på ett par ställen.

Nu ska vi känna efter ett tag

När vi med gemensamma krafter skulle banka dit bräda nr två, så blev vi osams… Och när jag sedan slutligen skulle spika fast den på egen hand, så lyckades den spricka i noten. Och när jag försökte få bort den, så knäckte den fjädern i första brädan en aning. Och när jag försökte få dit en nysågad version av bräda två, så knäcktes fjädern på bräda ett slutligen helt…

Bara strul och bråk, med andra ord…

Men så började jag på ny kula, och sedan blev det faktiskt nästan vettigt.

Det ÄR inte lätt att sätta panel på välvda ytor…

Kruxet är alltså att jag nu panelar ett hörn. Hörn av snedtak, en sådan där det sticker in en spets in i rummet. Vinkeln inomhus är alltså ca 270 grader. Fast så är det snedtak, då.

Till på köpet så lutar själva väggen åt tredje hållet, liksom, eftersom vi varit tvungna (av andra skäl) att ha lite tunnare isolering på ett ställe.

Och dessutom, där nedersta brädan på partiet ska fästa, så saknas bjälken (har nåt urtag i sig eller så) just där brädan ska fästas. Så den nedersta brädan fästs alltså BARA ute i själva hörnet/vinkeln…

Och så ska det vara någorlunda ivåg.

Mäta.
Såga.
Raspa.
Såga.
Mäta.
o.s.v.

Tillsut tror jag brädbiten blev 22 cm i nederkant och 29 eller 30 i överkant. Fast med förskjutning, så att nederkanten gick två cm längre åt vänster än överkanten, och överkanten 10 cm längre åt höger än nederkanten. Eller nåt sånt.
Och jag lyckades spika dit den, med två spik i hörnet (till höger).

Sedan började jag såga till nästa bräda. Typ 30 cm i nederkant och 38 i överkant.

Försökte banka dit den. Gav upp. Eftersom den första brädan ju inte sitter fast i vänsterkanten, så finns det ju inget mothåll i den kanten. Och att då banka ihop spontade brädor, med hjälp av slagkloss, och själv agera mothåll och försöka kompensera mot konstiga vinklar och isolering… nä. Man måste nog vara två. Faktiskt. Trots att brädeländet är så kort.

Till dig som läst så här långt: Grattis! Begrep du nåt? Nä… trodde inte det